Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgäfves. Majoren, hvilken icke var den minst nitiske vid detta
tillfälle, råkade, till råga på sitt missöde, att stöta emot
ett kolossalt getingbo, som satt vid en takstol, hvilket hade
till följd, att en mängd bålgetingar af lillfingers längd
genast svärmade ut och började surra kring öronen på de
innevarande. Alla rusade på ögonblicket ut ur boden,
skrikande och anfäktande sig på det förfärligaste.
Liksom lancierer med fälda lansar och understundom
kanske farligare än dessa, satte getingarne efter de flyende.
Häradshöfdingen och prosten hoppade som tättingar bland
drifbänkar och gurklister och nödgades slutligen kasta sig
framstupa vid brädden af trädgårdsdammen och i flera
repriser doppa ner sina hufvuden i det gröna vattnet, för
att på detta sätt bli qvitt sina fiender. Begge hade
bespetsat sig på en finare middag och att få börja med
supanmaten, såsom brukligt är på större middagar; men en
sådan grönsoppa! De förbannade i själ och hjerta både
soppan och värden.
Värst ansatt var dock värden sjelf, ty getingarne, som
instinktmässigt uppfattat förstöraren af deras lugna hem,
riktade sin hufvudstyrka mot honom.
“Hjelp, hjelp! hitåt till hjelp?“ vrålade han, under
det han med begge händerna ref sig i hufvudet och sprattlade
med benen, liknande de der pappersfigurerna, hvilkas
ben och armar barnen sätta i rörelse med en tråd.
Men en hvar var fullt upp sysselsatt med att freda
sig sjelf. Den ende, som förbarmade sig öfver majoren,
var verkligen vår vän Lars Blom, sjelf temligen skyddad
af sitt tjocka tagelstyfva hår. Han fattade uti en större
svabb, den han upptäckt i boden bland öfriga brandredskaper,
blötte den i dammen och lät den sedan med eftertryck
dansa kring öronen på sin husbonde.
“Hu!“ pustade denne; “slå inte så hårdt! hu! låt
bli, din usling?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
