Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lena.
För resten hade far min aldrig velat ha’ Jan
Anders’ pojke till måg.
Brita Stina.
Hade I blifvit fästfolk, hade väl gubbarna fått
förlikas — och gummorna med. Ja, ser du, så
var det då. Men nu går det inte längre. För det
är nog den pojkdrummeln, som har skrifvit visan,
det tror jag. — Nej, men jag tror garnet är rakt
slut. Jag får gå opp på vind efter nytt. (Går
öfver golfvet.) Se efter Lars Anders, om han
kommer in, så han inte super igen. (Ut till höger.)
Lena (ensam).
Nej, nej. Det blir nog inte annorledsare.
Jag får nog gå här och sörja. Men det är många, som
har sörjt i världen före mig. Och bara man kan
ta’ sorgerna lätt, så känns de inte så tunga. (Sjunger
en gammal visa.)
Det var en lördagsafton,
jag satt och vänta dig :‖:
Du lofva mig att komma
lululiluli komma,
men kom dock ej till mig :‖:
Psalmboken som du gaf mig
med röda permar omkring :‖:
Den kan du gärna få igen
lululiluli få igen
det gör mig ingenting :‖:
Men korgen som du gaf mig,
har mest förargat mig :‖:
Den har jag plockat sönder
lululiluli sönder
och kastat efter dig :‖:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
