Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Johan.
Jag är väl inte värre än andra.
Lena.
Jo, det är du. Du tror, att du alltid har mig,
där du släpper mig. Jag rår inte för, att jag blir
som rasande, när sinnet ryker på mig. Då kan
jag skälla och smälla och säga ifrån både om likt
och olikt. Jag kan tala tvärt emot, hvad jag tänker,
och göra mig själf alldeles olycklig. Den här
vintern har allt varit långsam, för mig med.
Karl Johan.
Nej, men Lena!
Lena.
Jag har längtat efter dig både dag och natt.
Och när du nyss kom där i dörr’n, då var jag
så rädd, att du skulle börja med att säga, att du
kom för att göra det godt igen.
Karl Johan.
Var du rädd för det?
Lena.
Ja, för då hade jag inte tyckt om dig så bra
som nu. (Faller honom om halsen och kysser honom.)
Så konstig är jag.
Karl Johan (svänger om henne).
Ja, konstig är du. Men ingen är ändå som du.
Jonas (i dörren).
Nu hör jag moster oppe på vind.
Lena.
Skynda dig, så hon inte får se dig.
Karl Johan.
Men jag vill snart se dig igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
