Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lena.
Det kommer väl den dag, när jag lurar’et ur
dig. Men vet du, jag önskar ibland, att de rakt
finge veta det. Då kanske, det ändå blefve slag
i saken.
Karl Johan.
Ja, må tro det.
Lena.
Det är min själ inte värdt att vara för släpphändt
med gubbarna. Ju mer en smeker katten,
dess mer sätter han svansen i vädret. (Vänder sig
om.) Se bara på de där gärd’sgårarna! Är det
mänskligt det?
Karl Johan.
Ja, det var far din, som börja.
Lena.
Vet du, Karl Johan, vi ska låta bli och kifvas
om, hvem som har börjat. För då blir det hvarken
början eller slut på nå’nting. Jan Anders sa’, att
far min var snål. Och då rann sinnet på honom,
så han bygde en gärdsgård ensam in på sin mark.
Karl Johan.
Jaha. Och så tyckte far min, att när Lars
Anders hade byggt en gärdsgård, så skulle han
inte vara sämre. Och så bygde han en egen
gärdsgård in på sin mark.
Lena.
Jaha. Och där ligger de nu i jämte hvarandra.
Det är inte mer än två alnar emellan dem.
Är det inte, som om gubbarna vore utkomna från
dårhuset? Och dem, som är mogna för dårhuset,
dem får en lof att litet ta’ hand om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
