Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ej blott voro Finnarnes n(irmasto grannar, utan iifven, såsom sådane, deras
afsvurae fiender. Man finner derföro ocksä att redan 40 är innan denna
bo-fallning utkom, gick domen redan lör sig, och exequerades ned i landsorterna.
Så t. ex. läser man icke utan den största förvåning, i ott utdrag af Jösso
Härads Dombok för är 1646, följande utslag: „Om Finnarne oj vilja litra sig
„svenska spräket (detta var säledes hufvudsklllet) gä till stämma, ling och
„kyrka, vara öfverheten lydiga etc. brännes deras hemman, och de fridlyses
,,/or hvarje Svensk" (so Arch. Vcrmel., förvaradt i manuskript ä
Carl-stads Gymnasii bibliotek T. 1, sid. 68ö). Sä t. ox. ,,leddo man en blind
„Finne gotulopp, efter gudstjenstens slut, utanför Häda kyrka; hvilken icke
„annat gjort an gått 12 år i bergslagen och tiggt. Man fick dock en
sox-,,styfv ers slant i särabot", (se Fr. Fernows beskrifning öfver Vermland, sid.
667, not. g). En annan Finne var i detta fall icke sä lycklig, hvilken först
hade upptagit den sedermera ödelemnado platsen „Yinervallen", på Malungs
finnskog; ty för att förmä honom derifrån afflytta, berättade mig Finnarne att
Svenskarne afstraflat honom med gatlopp, sålänge tills han dorundcr uppgaf
andan.
Men det var ej blott det finska språket man här förföljde, man
förföljde äfven sjelfva det finska folket, och det hufvudsakligast sodan bergsbruk
småningom blifvit anlagde i de trakter, och å de marker, hvilka Finnarne först
rödjat och uppodlat, men hvarifrån man sedermera förjagat dem, för att
sålunda åtkomma deras hemmanslägenheter. Det heter derföre i Kongl.
Förordningen af år 1647, don 22 Mars: ,,om Lagman, Häradshöfding och nämnd
,,profvade, att deras byggande befunnes land och bergsbruk till skada —
(sä-„vida nu Finnarne idkade svedjebruk, förklarades detta vara bergsbruken till
„men och skada, som, med hänseende till sina kolmilor, gjorde anspråk på all
„skog — både lik, och olik) — så skulle deras torp nod rifvas, sveder och
„säden tagas ifrån dem, och om de icko sedan ville afflytta, skulle de sjelfve
„fängslas, husen uppbrännas, och allt hvad de ägdo gå till treskiftes".
Sä belönto nu Regeringen dessa sina linska undersätor, för det de, med
otrolig svett och möda, upprödjat och befolkat dessa fordom ödsliga öknar, och
till leende och bördiga bygder förvandlat dessa ohyggliga ödemarker, hvilka
förut endast för vilddjur och rofdjur utgjort cn fristad. Denna stadga
förnyades 1664, den 24 Aug. med tillägg, att: „om någon bonde läter en Finne,
„sig till förfäng, bygga och bo på sin skog, skall lian första gången plikta
,,40 Daler s. m., och andra gången varda hängd". Vid ett sädant päbud af
Regeringen, blef det oj svärt för de här nyanlagda jernbrukcn att utan allt
skäl, och under hvilken förevändning som helst, underlägga sig kringliggande,
frän dom stundom på Here mils afstånd belägna, finnbyur. Den förföljelse, som
i anledning häraf uppstod, låter ej med ord beskrifva sig. Vi lemna det
gerna ät glömskan att förgätas, åt minnet att begrätas; och vända våra blickar
från dessa tiders barbari, till närvarande — troligen lyckligare, och —
hoppfulla, kommande.
Helt annorlunda deremot uppförde sig den Kongl. Danska Regeringen.
Ty då en stor del af dessa l’"innar, flyende för de Svenskos förföljelser, hade
— för att undgå mord, och mordbrand — flyktat öfver riksgränsen, in på de
norrska urskogarne, så skyndade sig Konung Fredrik V:te att — sedan han
sent omsider härom blifvit underrättad — genom en Kongl. Förordning af d.
6:te Maj \7o4, som i tryck mcddeltes Finnarne, erbjuda dem skydd och
säkerhet inom sitt rike; och hvaruti han, bland annat, förordnade
Ingeniörkap-tenen och General-Landtmätarcn Kristian Knofl", att — pä anmälan af
Finnarne — vid deras bostäder uppmäta och utstaka ät dem tillräckliga
hemmans-lägenheter, och derölver meddela dom ordentliga skattebref; och dot antingen
de nedsatt sig på Kronans allmänningar, eller på enskildta hemmans utskogar.
Men äfven i Norrige blefvo Finnarne slutligen olycklige, och — till följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
