Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
slag13) — sökt tvinga, ocli med våld truga dem att lara
sig svenska. De hafva laborerat härmed nu i mera än i 2
à 300 år; och har det härvid ej lyckats dem stort bättre
än med ryskans införande i Finland; i thy att der ännu
finnas (eller funnos åtminstone 1823) flere stora byar och
trakter (särdeles t. ex. i Ny- och Dalby sockens södra Finnskogar))
der man — allt detta oaktadt, än i dag ej förstår ett enda
svenskt ord; liksom presterskapet derstädes icke förstodo ett
ßnsktu). I sanning ett sådant behandlingssätt är oförsvar-
den tillit, och det förtroende, do satto till vissa vinningslystna, i Iiristiania
bosatta, Handelshus och sflgägaro — med afseendo å sitt sjelfbestånd grymt,
och illa, bedragne.
(imellertid torde Svenskarne ej mindre genom sitt i så måtto fiendtliga
och okloka beteende emot Finnarne i Sverigo (och det såväl i fi 1 d re som i
sodnare tider) fin genom sin visade vedervilja omot språket iifven hilr i
Finland — der allt gjordes för det svenska språket, men ingenting deremot
för det finska — derigenom endast hafva nedsatt sig sjelfve i våra ögon; till
följd hvaraf de — med afseende å sin i detta fall stiindigt visade afvoghet
emot den finska nationaliteten — hos den hos oss nu uppväxande
generationen, och särdeles hos allt hvad „fe n no m an er" heter, icko blott torde hafva
förlorat, utan llfven till stor del förverkat, do små sympatier, och det
förtroende, hvilket do annars ktinsko länge nog hos oss skullo hafva bibehållit.
Det Ur naturligt att den köld och liknöjdhet, som man i detta afseondo visat
oss, mflsto slutligen återfalla på sitt upphof; och detta så mycket mer, om vi
Ii It r vid ntlrmare reflektera till hvad som på do sednasto åren deremot, undor
den Kejserliga Hyska regoringen, blifvit i detta fall vidgjordt till fromma för
det finska språket, landet och folket.
13J Ibland dessa deras sednare tiders intriger tiro, ingalunda do minsta,
doras idkeligon, i brof till lians Majistiit, förnyade anonyma och uppdiktade
angifvelser ej minlro emot den, under riksdagen 1823, till Stockholm uppresta
deputationcn af linska bönder — än emot deras sakförare; äfvensom det
satt hvarmed man behandlade, och slutligen afspisade, deras andraganden.
") Så t. ex. då jag den H:te December 1821, i byn Karvala (på
svenska kallad „Södra Viggcn") à Ny sockens vestra Finnskog, förhörde
tvenne bondflickor, den ena 21 och den andra om ID år, hvilka (liksom hela
byn) icke kunde ett ord svenska; men af hvilka den äldre svstren, ben&mnd
Maria Kristo/fersdotter Iluohta/aiiicn, likval detta år blifvit, med beröm för
sill flit, admitiorad Ull Herrans heliga nattvard, sä kunde hon visserligen, ehuru
på ett eget sätt, läsa behjolpligen svenska i nnant ill; men utan att deraf förstå det
minsta; kunde likaså, såsom en papegoja, pladdra utantill „llerrans bön" och
,,Herren välsigne oss", m. ni. Men dä jag på linska sedan frågade henne livad
det svenska ordet fader betyder, begrep hon det lika litet som bemärkelsen
af ordot Ii i ni ni c I, m. fl. a. Nar jag sedermera ointalto detta märkvärdiga och
i sanning ovUntado förhållande för Pastorn i församlingen, Kyrkoherden Joh.
Jerdin, en i alla afseenden aktningsvärd man, och kanske den enda af alla
prester som jag kände, hvi|.,en verkligen älskade Finnarne —så svarade han:
,,Ja, hvad skall jag göra? Do känna icke mitt språk; ock jag icke deras",
lian boklagado sig, nior än en gång, deröfver att han icke förstod finska; och
Irågado om det icko skullo gå an att ännu kunna lara sig det? Då man nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
