Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
liksom jag förr i Stockholm (åren 1831—1834) forskade ef-
hvarvid jag fastade mig endast vid hvad de sjelfve sade sig hafva sett,
och blott i nödfall upptecknade jag hörsagor. Alla de, som hade
någonting att berätta, drogos fram ur ledet, oeh infördes sedan i ett
särskildt rum, der jag upptecknade hvad de visste att omförmäla.
Sedan jag nu sålunda några dagar arbetat vid flottska kasernen, vidtogs
enahanda manöver i Gardeskasernen; der det tillgick på samma
sätt, och hvars manskap likaledes förskref sig från alin möjliga
landsorter; hvarigenom äfven min kunskap i detta fall blef utsträckt vidt
och bredt öfver hela landet. Sedan jag sålunda mönstrat det finska
gardet, företog jag ytterligare samma slags exercis med den då här i
staden förlagda s. k. "öfningsbataljonen". Det är klart att, mina
antiquariska kunskaper härigenom tilltogo i stor skala, och det
dageligen.
Sedan vinterföret inträffat, gjorde jag mig underrättad om d. s. k.
"bondqvaiteren" här i staden, eller i hvilka gårdar den från
landet stundligen och dagligen hit tillströmmande allmogen hade
tillträdt att qvarstadna öfver natten. Dessa ställen voro ej flere än 6 à
7, i olika delar af staden. Hela vintern igenom gjorde jag hvurje
annan eller hvarje tredje afton en rond ikring staden, och besökte dessa
otrefliga bondtillhåll, der jag — i tobaksrök och stank — halfva
nätterna igenom ofta språkade med gubbarne.i dessa ämnen: och härmed
höll jag ut i bela två års tid (1857 och 1858). .la livad lider och
uppoffrar man icke ofta, af blotta vetgirighet och kunskapsbegär? Jag hade
fornt på samma sätt, om sommaren, tidt och ofta besökt det ställe der
de Wiborgska forbönderna lindé sitt högqvarter, för att i deras
natt-liärbergen kunskapa om Wiborgs län, hvilket i allmänhet var af mig
minst kändt; och hade jag härvid tillfälle att erfara huru rå i
allmänhet, och sniken efter penningevinst, allmogen i Wiborgs län iir,
jemförelsevis med allmogen i våra andra provinser. Ty då våra andra bönder
funno sig smickrade af, att någon intresserade sig med att efterfråga
deras fornminnen, så hände det mer än engång att Wiborgsbon (som
i det hela ingenting visste, ocli ingenting kände) först frågade: hvad
man ville betala honom för hans svar? Dessutom besökte jag
åtskilliga gånger, i samma afsigt, den vid Thölö jernvägsstation
kommenderade arbetsstyrkan, bestående af 4(X) man, saimnanskrapade från
alla landsändar; hvarförutan jag i enskild väg, såväl muntligen Bom
skriftligen, vändt mig åt alla möjliga håll, för att kunskapa i
hithörande ämnen. Hvad blef nu följden af allt detta? Jo, att jag —
utan att röra mig från Helsingfors — äger flere tusende de
intressantaste antecknincar, ocli att, jag, i fråga om fornlemningar, känner ofta
de minsta detaljer angående hvarje socken, och det i kring bela
Finland; om hvilka sockneboerne sjelfva (till följd af bristande kännedom
och uppmärksamhet) ofta icke ens äga någon aning. Ja dessa
underrättelser— hvilka, enligt sin natur oeh beskaffenhet, ordnade efter vissa
(efter 25 olika) rubriker, upptogo i början ett voluminöst band —
tillväxte i den grad, att jag snart fann mig föranlåten att enkom
nästan för hvarje socken inrätta ett litet skildt häfte, som upptog det
anmärkningsvärdaste af hvad som derstädes förekom. Och af sådana
skilda socken-häften (ordnade efter Härader oeh Guvernementer) äger
jag icke mindre iin 208 stycken, utan att tala om dem, som anbetriiffa
Ingermanland, Olonets och Arkangelska Guvernementen^. Detta var
således, och blef, resultatet deraf att min tidningsartikel om Run-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
