Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
och hvarigenom de sig emellan idkpligen anknyta nya
förbindelser. Yi vilja blott tillägga, att i den mån som ordens
„sfer" utvidgas — i samma mån förlora orden äfven, såväl
i formelt som i essentielt afseende, sin ursprungliga
karakter, så att slutligen återstår, i förra fallet, ej mera än
en enda genuin konsonant, eller rotbokstaf (af hvilka den
första vanligen längst bibehåller sig) tills slutligen äfven denna
måste försvinna; och af det sålunda upplösta ordet skönjes
således icke mera något spår, åtminstone ej i synlig måtto
— lika litet som i naturriket något återstår af en redan
förgången, och förmultnad, växt. Men under tiden liar likväl
genom nya kombinationer af främmande elementer och
ingredienser (d. v. s. rotbokstäfver) cirkulationen oafbrutet
fortgått, och nya ord derigenom uppstått af de förra, i hvilka
man icke mera igenkänner någon af de förras beståndsdelar,
men som detta oaktadt äro med dem — om ej så nära, så
likväl — på längre liåll beslägtade. I sednare fallet, eller
ined afseende å sin betydelse, hafva orden än mera
divergerat, och åt olika håll oscillerat, så det slutligen äfven för
den sprängdlärdaste språkforskare blir svårt, om ej omöjligt,
att längre följa dem i spåren. Och då hvad som här
gäller om det ena ordet, äfven måste gälla om det andra, så
hafva sålunda slutligen en mängd för oss främmande ocli
okända ord, och tungomål, uppstått — hos hvilka vi icke mera
kunna finna, öller ana, någon slägtskap (eller några
beröringspunkter) mod vårt; och likväl finnas de, och måste
finnas.12) Dessa språk anträffa vi nu vanligen i den mån deras
!J) Med afseende å denna ordens stora fruktsamhet och
parningslust, (om vi så få kalla det) röja språken (i ett visst andligt
afseende) ungefar samma slags karakter och naturlynne, som
blod-massaii (i materielt hänseende) uti meuniskokroppen; nemligen att
kunna reproducera och reorganisera sig sjelf, helst det just
ligger i sjelfva deras natur en viss sträfvan, ocli förmåga, att
assimilera, perfektionera, och konstituera sin egen existens; — på samma
sätt som det ligger i inånga andra af menniskans medfödda naturanlag
en viss tendens, ocli förmåga, till fullkomlighet; på grund hvaraf ock
språken i det hela mera äro att anses, och räknas, såsom en
naturprodukt, än såsom ett konstfabrikat. Gäller detta nu om de
artikulerade orden i språket, huru mycket mera måste det icke då gälla
om de oartikulerade ljuden, d. v.s. om sjelfva menniskorösten, och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
