Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
kant, eller åtminstone mindre kändt, är: att dessa svenska
och norrska Finnar, med hänseende till det både andliga och
verldsliga förtryck hvari de då befunno sig, lågo öfver mig
tidt och ofta ined önskan, ocli begärelse, att vilja öfverflytta
till Finland, blott jag kunde gifva dem anvisning på stora
skogar — med rättighet att der få nedsätta sig, för att upptaga
nya boningsplatser. Men jag tänkte härvid: parempi pyy
küissä, kain kaksi oksulla (bättre en fogel i handen, än två i
skogen). Och dessutom öfvertygad, som jag då var, att de
kanske härvid kunnat finna sig bedragne, och möjligen blifva
ön grad ännu olyckligare än hvad de redan voro, afrådde jag
dem icke blott härifrån, utan äfven ännu sedermera, då de i
bref skriftligen härom anhöllo, så vägrade jag det bestämdt,
och förklarade dem rent ut att jag under inga vilkor härom
skulle väcka någon förfrågan, och det så mycket mer som
jag hoppades att den Kongl. Svenska och Norrska
Regeringen slutligen ändock skulle varkunna sig öfver deras
olyckliga öde, och lyssna till deras i alla afseenden rättmätiga
begäran. Likaså då Grefve van Suchtelen (Rysslands vid
Svenska hofvet då attacherade minister pleuipot.) sedermera
vid ott tillfälle, enskildt, och i förtrolig väg, förfrågade sig
hos mig: om ej dessa finnar skulle vilja återvända till
Finland? — i hvilket fall ban lofvade förskaffa dem platser på
våra krono-allmänuingar — svarade jag honom, med
förtigande af verkliga och rätta förhållandet, att de (rätteligen
kanske — en del af dem) dertill för ingen del visat sig
hvarken böjde eller hugade. Jag sade så, såvida jag icke,
oskyl-digtvis, ville blifva en orsak till en måhända sedermera
dyrköpt ånger — då det likväl endast hade kostat mig ett halft
ord, och tusental af dessa Finnar, emellan Kongsvinger och
Rörås, äfvensom från Jösse- Fryksdals- och Elfdals Härader
i Wermland, hade genast, och det vid minsta vink, flyttat
tillbaka till Finland, liksom de gjorde år 1742, då (till följd af
en svår hungersnöd) en ansenlig utflyttning af några 100
hushåll från de vermläudska finnskogarne företogs till
Finland ,8). Och ehuru Finnarnes belägenhet sedan den tiden
’*) Se Fernows Beskr. öfver Vermland, sid 817; Tunelds
8 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
