Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
stämdt uppgifvet att i trakterna af staden Smyrna, i Mindre
Asien, skola befinnas åtskilliga byar befolkade med Finnar.
För min del tror jag det således; andra fä göra, i detta fall,
huru de vilja. Jag har visserligen härom sökt förskaffa mig
en närmare historisk upplysning; men det långa afståndet,
andras liknöjdhet för sjelfva saken, och min ringa förmåga
har icke kunnat motsvara den goda viljan. Och då jag
erhållit dessa meddelanden ur „andra hand", som det heter, så
äfven låfte) för att meddela mig några nödiga notiser, en hvar från
sin hemort. Nu hör det vidare till saken, att den tiden bodde hos
mig i Stockholm en Vermlands tinne, bonden Erik Jansson
Soikkai-nen, hemma från byn Bogen i Gunnarskogs sockens Finnskog, för
hvilken jag då utförde en vidlyftig Rättegång vid Kongl. Svea Hofrätt.
Alla dessa bönder voro ej så väl samlade — hvarvid samtalet, till en
början, naturligtvis fördes på svenska om en hop likgiltiga saker —
förrän dörren sakta öppnades, och tvenne Torneå-finnar stego in. Den
ena af dem var bonden Thomas Hansson Foikela, från Rovaniemi
(densamme hvilken nu sednast 1863 var Landtdagsman här i Helsingfors).
Jag hade nemligen några dagar förut hos dem gjort en upphandling
af lax ocli smör, ocli nu infunno de sig för att derföre utbekomma
sin betalning. Att jag, och en Nordensvan (som var hemma från
Tavastland, och hvilken då äfven befann sig hos mig) tillfälle de sednare
på finska, såvida de förskrefvo sig från Finland — deröfver förundrade
sig ingen. Men roligt var det likväl att se huru alla dc svenska
bönderna, från olika landskaper, bärtill först studsade; sedan med spänd
uppmärksamhet lyssnade; ocli till sist med vidöppen mun gapade.
Troligen hade de aldrig förut hört s. k {lFinlands finska"; också trodde
de allmänt, (hvad deras prester inbillat dem) att det språk de talte
numera af ingen finne kunde förstås. Sedan jag en stund språkats
med Torneå gubbarne, började nu äfven Vermlänningen att. lägga sig i
vårt samtal, med att, prata finska, och kort derpå äfven Dalkarlen
ifrån Orsa socken, så Qvarnbergsbon ifrån Ofvanåker i Helsingland,
och med ett ord den ena efter den andra; alla blefvo i hast —
liksom med ett trollslag — förvandlade till rena, och rama, finnar.
Draken och de andra svenska Herrarne visste icke hvad de härvid skulle
tro; ja om de härvid ens kunde tro sina eg a öron; ty inom några
ögonblick voro de belt och hållet försatte (såsom finnen säger)
viv-raassa jonkossa. Ibland Helsingeböndc-rna befunno sig tillfälligtvis
äfven tvenne af d. s. k. „svenska Dygdefolket". Hvad kunde do väl annat
tro, än att — nå nu är f-n lös! när de hörde både från höger och
venster dessa främmande ljud och tungomål, utan att deraf förstå ett
ord. En af dem vände sig slutligen till sin närmaste granne — också
en bonde; hvilken (såsom mera språkkunnig) nu i hast fick sig en ny
titulatur,ocli frågade: uär det finska som herren talar"? Ty ban ville
i början föga tro det. Och då vi härvid sågo de svenskes stumma
förlägenhet, tyckte vi det var synd att härmed längre pröfva deras
tålamod, hvarföre vi åter började att tala svenska; och si det var sorn
solen hade gått uppl Som om de hade återträffat. fordna, förlorade,
vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
