Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
frånfälle redan kunnat innehafva den ålder, att de skulle
minnas om de hört honom tala härom. Underrättad om att
enkefru Holmerus i Åbo vore en dotter till Escolin,
öppnade jag, genom målaron E. Lindström i Abo, en
korrespondens — för att, af hans ännu der efterlefvande barn, efterspörja
allt hvad deras far möjligen i denna väg kunnat för dem
omtala. Något var det hon sade sig härom hafva hört, men
att detta redan vore så dunkelt för hennes minne, att hon
numera, och efter så lång tid, intet redigt kunde framställa.11)
upplyste honom nu rent ut, att annonsen var skrifven endast för att
erfara om någon af hans slägtingar ännu lefde (i hvilket fall den
uppfyllt sitt ändamål); och att om den icke gagnade, så skadade den
åtminstone icke heller någon. Han gick sin väg, utan att ens taga
afsked; och Hjerta log efteråt rätt godt åt detta mitt äfventyr.
Men historien var dock icke ännu slut härmed. Om liö-teu
samma år återvände till Stockholm Protokoll-Sekreteraren Abr.
Fa-britius, hvilken under sommarmånaderna varit hemrest till Seäminki
socken i Savolax. Han berättade: att då ban passerade Jockas, hade ban
varit in hos Prosten Nycopp, på prostgården, då skomakaren Lind
dit-kommit, och såvida ban hade hört, hvad man dessutom i Tidningarne läst,
det honom i Sverige skulle hafva tillfallit ett. betydligt arf, så gaf han
nu Fabritius i uppdrag att hos mig (som derom ägde kunskap) göra
sig härom närmare underrättad. Han hade således liist sig sjelf t:ll
favör, hvad jag skrifvit med afseenda å hans slägtingar; och det är
verkligen artigt, att so hvad hoppet om, och begäret efter, penningar
— stundom förbryllar oss. .Tagbar omtalt, denna lilla historia, för att
derigenom antyda det lättaste, ocli tillika det säkraste, sättet alt få
reda på menniskor, dem nian icke känner; och om jag härvid gjort en
nog lång digress ifrån sjelfva ämnet, så beder jag läsaren derföre
benäget om ursäkt.
") T ett bref af d. 30 April 1815, skrifver Lindström härom:
uHohnerin frouva mittä olin puhuttelemassa niistä Smyrnätt ja
Le-uvanlin Suomalaisisla, matta ci liän muista misä maasa niitä ön ollut\ vaan
useii hän min o i lAuistacans cttä hänen isans oli niitä kohdannut kattkana
Joisisa maailman osisa; m utta misä fi tiedä. Ihnan sitä ei vet semmoiset
i hm i set täilllä Turusa talido millän seJilellä suomalaisella lciciellå (obs. att
Lindström, såsom en stor fennoman, aldrig talte svenska, ehuru ban
kunde det — åtminstone till husbehof) lämän kaldàisisla asijoista,
lus-ukin hcidtin omisa tarpeisansakkaan, pailsi sillon kun hd saaval jottain
uvoillo e/i lainaks — sillon kåypi suomi hyvin; m å r å kuitenkin ön
lerve-Jülttta, ja a j ö ö lähdeltyä, muutoin ei ole hyvä, olkoon suomalainen elf.
ntoldalainen". Att emellertid den Eseolinska berättelsen icke
förblifvit någon hemlighet här i Finland, och allraminst inom slägten, lcann
jag sluta deraf att, jag äfven sedermera hört den omtalas, ehuru
(liksom allt såbeskaffadt mundtligt prat) litet annorlundi travesterad.
Så. t. ex. berättade for mig kapten Anders Myrberg’, på Esbo gård
d. 8 Mars 1853, presist samma historie, endast med den skilnad, att,
det skulle hafva varit en kofferdikapten Törnström, gift med
major Escolins dotter, ocli boende å Korpo gård, som emellan åren 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
