Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
bröd, (der tillfället så medgaf) ocli närde mig föröfrigt med
vilda bär från skogarne — isynnerhet med lingon. Öfverallt
hörde man icke annat än jämmer och klagan; och på många
ställen voro karlarne af hunger så medtagne och orklösa, att
de från marken icke ens förmådde upplyfta min reskoffert (som
in allés endast vägde 4 L%. 5 M.) på hästrygen, utan måste
jag alltid då göra det sjelf.8) Också dog det mycket folk
det året af svält, såväl i Osterdalarne som i Yesterdalarne,
hvaraf en del fanns, magra såsom benrangel, hafva stupat,
liggande döda vid vägarne 7) andra åter — till färgen
olivegula — voro uppsvällda som svampar, ej af hunger; men
deraf att de en längre tid lifnärt sig af bark, utan att
derjemte haft tillräcklig tillgång på andra hvarken vegetabiliska
eller animaliska näringsmedel, såsom mjölk, fisk, eller kött,
m. m.8) På bränvin tänkte här ingen.
°J Det var blott på små spångar och stigar innu kunde komma
fram genom dessa stora skogar; livarvid jag sjelf måste spatsera,
under det min koffert framforslades på hästryggen å en träsadel, försedd
ined tvär-slån å hvardera sidan.
’) Sjelf såg jag väl icke någon af dessa olyckliga varelser; men
några dagar innan jag t. x. passerade lorbi il. s. k. ^Kinigskällan" (så
kallad, emedan man påstod att konung Gustaf hade, under sina
vandringar i Dalarne, liiskat sig liiir af dess friska vatten) belägen |iå
skogen emellan El01 als porfyrverk och Evertsberget— berättades det, att
man derifrån bortforslat tvenne nvss förut äfven häi; anträffade lik
eller, till följd af svält, döda. meniiiskokroppar.
8J Jag glömmer aldrig den förfärliga syn, då jag första gången
såg dessa offer. Det var då jag IVåu Voxna bruk åtföljde komminister
Häggbèny på resan till Ofvanåkers finnskog; der han d. 20 Juli 1817
skulle hålla läsförhör, predika, och skrifta några och (10 personer;
hvilket skedde i byn Qvaruberg, på finska Kusalcka kallad. Af den
här församlade Finnallmogen befunnos 10 à 11 personer, hvilka — i
anseende till sill gula, pussiga, och slappa utseende — väckte min
synnerliga uppmärksamhet. Då jag efterfrågade orsaken, förklarade
presten att alla dessa voro dömde att, efter 2 högst 3 månader,
nedbäddas i jordens sköte; till följd af sina, genom lormycken barkföda,
desorganiserade kroppar. Vid närmare efterfrågande befunnos de alla
vara hemma från byn Hofva (på finska Iloavala) å den här
närbelägna Ore Finnskogen; en by allmänt känd för sin stora fattigdom.
Jag kan ej beskrifva hvilket sorgligt intryck det gjorde på mig. Och
jag kan ej nog förundra mig öfver den likgiltighet, och det
obekymrade sinneslugn, ej mindre dessa personer, än deras vänner och
anförvandter, härvid visade — ehuru de alla voro förvissade, och
sjelfmedvetna, af deras förestående öde. Jag tyckte mig i allmänhet märka
alt cjvinnornc längre, och lättare, iin karlarnc utstodo hungerns plågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
