Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Derföre dä de Österbottniska församlingsboarne påstå
att den frostskadade säden icke ens duger till foder åt de
Rud|in då .jag kom till Falun, afrfidde mig alla menniskor att
resa ii|i|i lill Dalarne, och — allraminst (ill Fiimskogarnc, med
anledning af den stora hungersnöd som då härjade i landet — med
mindre jag icke kunde proViantera mig lor hela resan; hvilket, utom
nit det stred emot min vana och plägsed, dessutom här var omöjligt,
såvida jag här icke kunde lärdas annorlunda nu vandrande till lots.
Ja man förutsade mig att jag ovilkorligen skulle omkomma af svält,
och dö som en Unga, om jag icke medförde en dugtig matsäck. Detta,
i stället att, afskräcka mig, upplifvade mig ännu mer att åtminstone
våga försöket; såmyekel mer som jag redan långt tor detta äfven litet
praktiserat i detta fall, ocli dervid funnit att bade svält, och
hunger, äro inga farliga gäster, blott man engång dermed gör sig litet
förtrogen.
Då man, de sednare åren, så mycket skrifvit (i våra Tidningar")
angående detta ämne, i anledning iii’ missväxten år 1862, så skulle
äfven jng kanske kunna lemna ett litet bidrag dertill, grundadt — ej
på andras ulan på egen erfarenhet; änskönt visserligen resultatet
deraf blir belt annat än livad nian troligen skulle töreställa sig, eller
hvad man vanligen väntar och antager. Ty ingenting är lättare än
att svälta, så framt man nemligen engång föresätter sig del; och ott
dö af hunger — är den lättaste död i verlden, 11. b. för den som enkom
del. eftersträfvat’. Men å andra sidan åter, måste också ingenting vara
svårare, och förfärligare, för dem som härunder icke vilja kapitulera
med döden. Så t. ex. då man läser huru som i Finland, under
hun-gersåret 161)6, föräldrar åto sina barns lik, och huruledes barnen
gna-gado på sina föräldrars ben, så är det ju förskräckligt; och det går
ännu, vid blotta tanken derpå, en viss kall rysning både genom
merg och ben. Icke mindre sorgligt är medvetandet att det funnits
skendüda, som af hungerenöd i grafven| förtärt sina egna armar o. s. v.
älen detta gäller, som sagdt, blott dem som frukta för döden, och som
önska att lefva för hvad pris som helst. Vi, som experimenterat
såväl i det ena som i det andra fallet — kunna trösta läsaren dermed,
att förhållandet, i det bela, ej är så farligt som det låter, och
allraminst för den som föraktar lifvets gåta, eller som underordnar den
sina engång fattade föresatser och principer. Ja kanske roar det
någon at t härvid närmare lära känna den successiva verkan, och följden,
af både hunger och svält, eller huru det härmed förhåller sig, d.
v. s. till hvad grad man ka n både hungra och svälta; i
hvilket full jag, af egen erfarenhet, skulle kunna meddela några
upplysningar i saken.
Kodan, såsom gosse, då jag fångade grönsiskor och häinplingar,
gjorde jag den observation att de, vid förlusten uf sin frihet,
stundom dogo af svält, ehuru de hade lådan full med hampfrön framför
sig; hvaraf jng drog den slutsats, att det icke måtte vara så särdeles
farligt, eller förenadt med så mycken plåga, att dö af hunger; hvari
jag styrktes än mera, då jag sedermera i Cornelius löste ott — äfven
A t ti c us sålunda afhände sig lifvet. Men att jag sjelf en dag skulle
komina att härmed göra försök — det kunde jag väl aldrig ana, eller
tänka mig. Historien är i korthet följande.
Då min lar tillträdde .Tockus pastorat, fanns der i församlingen
ingen ordentlig fattigförsörjning, utan var allmänna bruket attbetfàre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
