Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
och pathos, och tillika niecl mycken bitterhet — uppläste han
på svenska sitt första anförande; hvilket jag sedermera
åter-hemtado på latin. „iVcj, nejl nej, nej! (skrek ban) „se här!
se här"! Och nu uppryckte ban från sin ficka den
Nordmarkska dispensen; hvarmed ban kom,gravitetiskt,
uppmar-scherandes till katedern, och räckte den mig — med mycken
stolthet, för att genomläsas. Ehuru jag visserligen redan
förut, berättelsevis, kände innehållet deraf — emottog jag
den likväl ganska trankilt, och, sedan jag genomögnat
densamma — återlenmade jag den honom, med lika mycket
lugn som värdighet.
„Ja, jag ser (sade jag) att Herrn härmedclst fått
tillåtelse att opponera på svenska; men deremot är mig häruti
— ej med det minsta ord antydd någon rättighet att få
respondera, eller svara, på samma språk. Och som jag
utgifvit denna dissertation i och för att speciminera, eller för
att dokumentera mig i latinska språket, så anser jag mig
härigenom icke vara berättigad att, i strid emot akademins
statuter, begagna mig af det svenska språket — med mindre
icke H:r opponens kan särskildt förskaffa mig denna tillåtelse."
Här stod nu vår lilla Engman — „slagen som en slant",
eller med „lås för munnen" (som man säger) och visste icke
hvad ban skulle säga. Under denna hans förlägenhet, tog
Tranér till ordet. Höll en grann harang, deri ban
visserligen medgaf riktigheten af min anmärkning; men, (tillade ban
dervid,) det är egentligen en glömska, eller rättare sagdt en
försummelse, af H:r Engman, att icke hafva utverkat sig
samma befrielse från hvad författningarne här föreskrifva —
äfven för respondenten; af hvilken förseelse man dock icke
här borde begagna sig. Dessutom tyckes det följa af sig
sjelft, eller per ancilogiam, att då den ena fått rättighet att
tala på svenska, så har den andra i och med det samma
derigenom äfven blifvit berättigad — att svara på samma
språk.
„Ja, nå — låt då så vara"! — genmälte jag, i det jag
vände mig till Engman — "men härvid förekommer ännu
en annan omständighet. Frågan gäller nemligen huruvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
