- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
240

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

ger framhållit fördelarne af den Savolaxska idiomen, dess siiviil
rika resurser och dess fina dialektik, som dess fonetiska

struktionen af mina meningar, ocli tankar, kunde anmärka eller
upptäcka ett enda fel), ocli 2:o att jng icke var nog hemmastadd i något
språk, icke ens i linskan; men hvarvid han försigtigtvis noga aktade
sig att, genom anförande af ett enda exempel, styrka samlingen af sitt
påstående. Troligen mente han härmed att jag, trogen mina
principer, icke i allt (hvarken i finskan eller i svenskan) blindl följde
andras ortografi. Och var det på dessa kostliga (och dessulom
obestyrkta) anmärkningar, som ej mindre Konsistorium än Kansler
ogillade mitt 8pecimen (se ,,Forskningar i finska språkets grammatik"
Företalet sidd. Yl—IX). Äfven mitt sednaste specimcn af d. 25 Apr. 1863,
hvarvid åter Prof. Lönnrot uf fakulteten var utsedd till opponens,
ex. olTicio — företer (om möjligt) ett ännu rikare exempel på lumpna
bagateller; ocli hvilket ban äfven var ärlig nog att vid sjelfva
dispu-tationsakten offentligen medgifva, vid det han förklarade att ban endast
derföre måste opponera — emedan lian var befalld dertill. Äfven han lade
mig till last att hysa ett „förakt för Grammatikan", som han sade,d. v. s. att
jag härvid icke i allt obetingadt trampade i hans och andras fotspår, ja att
jag tillät mig äfven i svenska språket vissa s. k. ,.friheter"; och
hvilket allt han, äfven med åtskilliga åberopade exempel — sökte visa och
ådagalägga; men deremot nämner ban icke ett ord, det jag redan i
sjelfva mitt specimen (sidd. 1—7) förklarat, upplyst, och anfört
grunden och orsaken härtill, d. v. s. framställt sjelfva den princip jag
följt, och äfven framdeles tänker följa, vid finska (såväl som svenska)
språkets skriftliga och vetenskapliga behandlande — en princip, hvars
riktighet ban hvarken kunde bestrida, eller vederlägga. Och
märkvärdigt var det, att ehuru den Hist. Filologiska lärosalen vid detta
tillfälle var, i ordets strängaste mening, till trängsel uppfylld af
auskultanter (hvilka troligen, och det af flere skäl, väntade sig att här få se
kamp och strid, ocli det—på 1 i 1" och düdj och bland hvilka — på
bänkarne — sutto långa rader af fennomaner och litteratursällskapets
ledamöter, de der (såsom mina antagonister) hyste inom sig i detta
afseende helt andra, ocli motsatta, åsigter, så — ehuru jag både
munt-ligen och skriftligen (sid. 16, och Företalet sid. XII) uppmanade dem
att härvid inlåta sig med mig i cn ,,1’ri och öppen diskussion" — huru?
och på livad sätt? finska språket rätteligen skall odlas, såsom
utgörande i vårt land en af dagens mest brännande frågor — fauns
det likväl icke en enda, som (för unders skull) hade lust att upptaga
den till dem här utkastade stridshandsken. Icke ens Lönnrot vågade
i detta afseende vidröra ett ämne, hvilket jag redan i företalat till
Otava, ocli således redan för närmare 40 år sedan, offentligen
framställt till vederbörande språkvänners, och språkforskares, närmare
granskande och begrundande, utan att någon likväl — allt ända hitintills,
och under denna långa tid —upptagit, mycket mindre löst, och afgjort
frågan. Ridiculum est, quod est dubium, id relinqucrc incertum, r/uod
nemini dubium potest esse, id judicare. (C i c.) Man liar under bela
denna tid endast åtnöjt sig med att polemisera enskildt emot mig, för
det jag troget följt, min princip (och det såväl i grammatikalisk som
ortografiakt afseende); men sanningen deremot af sjelfva principen, i
och för Big, har hittils deremot ingen kunnat (eller velatj bekämpa.
Det fula likväl af Lönnrot, var — att ban efteråt, och i
sammanhang med sitt betänkande öfver ämnet, (hvilket ban i sin helhet gil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free