Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
vors: „ Ko ska A ntiochus sen kuuli, luuli hän hanen liäridänsä
katsovan ylön". " ) Förtörnad häraf, steg Franzén upp från sin
stol, slungade sin talrik rakt öfver bordet — emot mig, och
för-ifrad lemnade rummet, i det han ensam — under en
synbarligen uppjagad sinnesstämning — gick in i en sidokammare. Man
kan väl tänka sig min belägenhet! — en främling på orten,
och dessutom första gången i huset, som medelst några
finska ord till den grad uppretat den annars så älskvärda
mannen, att han (eller jag) derigenom stört hela sällskapets
trefnad och nöje. Alla sågo de med en stum förvåning — än
på mig, än på dörren till det rum dit Franzén drog sig
undan. Och jag sedan — hvad skulle jag nu göra? Borde
jag kanske förklara händelsen? men hvem skulle väl tro mig.
Eller borde jag kanske tiga, ocli låta sjelfva saken tala? Jag
blef sjelf härvid mera förbluffad än alla de andra, som
troligen af gammalt kände hans natur och sinnesart. Efter en
stund återkom Franzén, och återtog sin förra plats, under en
synbarligt skälfvande nerfskakning. Man såg att han på allt
vis sökte kalmora sig, och bemödade sig att både vara, och att
äfven visa sig, lugn. Jag ursäktade mig, och — äfven ban
ursäktade sig; men hela den förut lifvade sälskapstonen — var
förstämd. På eftermiddagen glömdes småningom hvad som
passerat, och vi blefvo åter, liksom förut, vänskapliga och
förtroliga med hvarandra; men hvardera aktade vi oss noga
att inleda något samtal angående det finska språket.
Då Franzén, sedermera efter några år, uppflyttade till
Stockholm, såsom utnämnd pastor i Klara församling, voro
vi ofta tillsammans — dels på prostgården, dels hos hans måg,
Lektor Grafström, på Carlberg; hvarvid vi alltid kommo i
strid angående Savolaxskan. Franzén bjöd mig visserligen
ofta till sig; men hans lätt retliga, och hetlefrade, natur
gjorde att jag, hvarje gång, bortgick med beslut att aldrig
mera återvända, för att ej dervid störa lians humör. Då
") Hvilket skal! vara en öfversättning af orden: „Då Antioclius
det hörde, mente lian att hon föraktade honom"; men är ordagrant:
„då Antioclius det hörde, trodde han att hennes svans tittade (för
mycket) öfver."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
