Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
— att det tillhört, ocli blifvit förvaradt af förfäderna, inom
hans slägt, i flere generationer.
Då Fellman om morgonen skulle fortsätta sin resa, ocli
beredde sig att vandra vidare, hade han frågat af Lappen —
om han ej ville sälja sin bok? Hvartill denne förklarade sig
villig; och då fråga blef om priset, hade han derföre begärt
10 Rubel Banko Assignationer. Det derå åsatta priset tyckes
redan antyda att det måtte hafva varit—en icke så
litenfoli-ant. Men Presten, som den gången ej hade hjerta att undvara
denna lilla summa, förlorade derigenom ett tillfälle att gagna sitt
fädernesland och dess historia, hvilket tillfälle troligen
aldrigme-ra skall återkomma. Också försäkrade mig Fehman, att han
efteråt, mer än en gång, och redan kort derpå, — bittert ångrat sig
öfver denna sin försumlighet; men dock alltid tröstat sig dermed,
att då han nu engång visste hvarest ett sådant manuskript
förefunns, så kunde han väl en annan gång komma i tillfälle
att erhålla det. Ordspråket säger: „en annan gång — är
en skälm"! och så var det nu äfven här. Han har
sedermera aldrig kommit sig att besöka dessa nejder, och
kommer troligen icke heller aldrig mera att besöka dem.
Sådan var nu Kyrkoherden Fellmans muntliga
berättelse; och då jag ej blott hyste tvifvel på sjelfva
verkligheten deraf, utan äfven oförställdt yttrade det, — ty det
föreföll mig oförklarligt att Lapparne, under flere mansåldrar,
skulle i sina tält och hyddor hafva förvarat hvad de icke
förstodo, eller kunde begagna — bekräftade han flere
gånger sanningen af hvad han sagt. Jag upptecknade genast,
och i hans närvaro, denna hans berättelse; hvarvid jag tillika
tog af honom ett heligt löfte, det han icke för någon kriston
ejäl skulle omtala saken, emedan jag — som genast var
betänkt på utvägar att, någongång framdeles, sjelf åtkomma
denna urkand — fruktade att om förhållandet härmed engång
blir bekant, skulle troligen de ryska auktoriteterna, å den
ena sidan, och de svenska, å den andra, söka tillförsäkra
sig om ett så vigtigt dokument, hvilket jag ensamt ville rädda-
— för Finlands räkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
