Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
— Verkligen hemtade icke gossarne en dag, då fadren
var utgången, sin snögubbe in i kammaren, och ställde honom
att stå i sjelfva bokskåpet, för att vakta pappren, ja enkom
för att värna ocli vårda dem. Men han hade icke länge der gjort
honnör, för än ban — efter att en natt hafva varit der —
skämde ut sig, och upplöste sig till idel vatten; hvarvid ban,
ined sitt flöde, vätte och nedsölade alla böckerna, hvaraf
största delen gingo förlorade. „Hör, pappa!" frågade gossarne,
mod gråten i halsen — „hvarföre smälte och upplöste sig
vår snögubbe till vatten, just då vi — på hans gamla
dagar — ville belöna honom för hans långvariga och trogna
tjenstetid? Och ännu till på köpet nedvätte ban, till
tacksamhet härföre, alla våra böcker, och bortskämde våra
ma-nuskripter."
„Lären eder häraf, gossar, sade fadren: att mången
kan nog vara en dugtig soldat, och duger väl till att skyldra
gevär, och iir härdad för köld; men som derföre icke
duger att ställas i solskenet, eller — att insättas i en dépöt
för vetenskaper och lärdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
