- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
286

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

Likaså torde enhvar lätt inse, att det här sker — icke numera
för att klaga öfver hvad som redan längesedan passerat,
mycket mindre — att vinna en befordran, som långt för detta
allaredan är besatt, icke heller är det — för att hemnas lidna
oförrätter, eller för att tagarevanche på vederbörande; utan
sker det här endast för sjelfva sakens och sanningens
skull, hvilket jag aktar vida högre än bela den här i
fråga-varande tjensten. Det vill då säga med andra ord: liksom
det å ena sidan smärtar mig att, vid landets högsta
vetenskapliga instans, finna sanningen skymd, och rättvisan
under bordet, så anser jag det ock (å andra sidan) som en
skyldighet för en hvar, som älskar sitt fädernesland, och
önskar Universitetets sanna väl och framgång, att — frimodigt
träda fram, för att kämpa, och strida, för en god sak. Nå
välan då! Jag kan, om så fordras, stå eller falla (hvilket
som helst!); men jag tröstar mig, i tankarne, med den
öfvertygelsen, att om jag ock går under — går saken likväl fram;

uppmuntran — alt hvart och ett at’ dessa mina Akademiska
speci-mina, redan ensamt i och for sig, (med afseende å de högst originela
och deruti förekommande djuptgående forskningar i finska språketJ
bort — framfor någon annan bevärdiga mig till en tjenst, hvartill jag
sjelf dessutom, liksom till finska språkets emansipation, torde hafva
varit upphofvet, eller gifvit åtminstone den förstå väckelsen (jcmf.
Suomi 1847, n:o 4, 5, 45). Och ej nog härmed! Jag tror mig
dessutom, med afseende å mina historiska forskningar, hafva varit lika
(om ej mera?J förtjent till den nysliftade, och utan något akademiskt
specimen tillsatta, „Professionen i finska Historie n", Bom — trots
någon annan. Och jag känner sannerligen ickeännu hvad den utnämnde
Professorn verkat, oeli gjort, för sin vetenskap — hvarken fö r r, eller
sedan, han tillträdt tjensten.

„Han har hållit akademiska föreläsningar, (skall man svara
mig) och det — till och med för hufvudstadens damer." Ja— ha, mycket
bra! Men detta är nuförtiden icke nog. Man måste offentligen äfven
dokumentera sig ibland vetenskapsmän inom samma fack, om man
skall anse sig fylla sin plats. Vare det dock långt ifrån mig, att
härigenom vilja förringa hans, i flere andra afseenden, verkligen många,
och stora, litterära förtjenster; men frågan är blott — om lian är
på sin plats? Likaså hemställer jag: huruvida „Ticdot Suomen suvun
mninaisuudcsta" (ett akademiskt specimen af år 1862, som blef belönt
med „Professionen i allmänna Historien") äger det pikanta
och vetenskapliga intresse, som samma ämne behandladt och
framställdt af mig redan 28 år förut, — i ,,Försök alt förk/aru Taciti omdömen
angående finnarne. Jemte en öfversigt af deras fordna vidskepelse; trvckt
i Stockholm 1834.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free