Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
finna numera är ganska sällsynt och svårt, och hvaraf ett fac similc,
taget från ett at" lians bref till sin svåger, Sten Eriksson Lejonhufvud,
(hvilket bref förvaras på kongl. Riksarkivet i Stockholm ) blifvit
meddeladt i „Handliugar rörande Skandinaviens Historia" (tryckta 1816,
sid. 43); hvarom det i Svensk Litter. Tidning 1817, sid. 503 heter:
„detta bref, som förvaras på riksarkivet, är, sa 1113’cket man vet, det
enda egenhändiga vi äga öfrigt af Gustaf 1 (ty, som bekant är,
brukade konungen sällan ocli aldrig sjelf underteckna sitt namn) ändock
jag 1860 såg ett sådant autografon, under glas förvaradt, på Kejserl.
Ryska Biblioteket i St. Petersburg — så, då Suchtelen ofta, ehuru
förgäfves, låg öfver mig, med anhållan det jag — som i min stora
historiska manuskript-samling (hvilken sedermera tillföll Kejserl. Senatens i
Finland arkiv j äfven ägde att sådant—till honom skulle afstå en
ori-ginal-urkund, daterad den 13 Okt. 1541 (innehållande konung Gustafs
föreningsbref tör Riks-Rådet Erik Fleming till Svidja, på gods i
Finland) sà passade ban slutligen på tillfället, och — engång då jag var
i behof af en större summa penningar (närmare 200 Riksdaler)
sände ban sin Bibliotekarie, llerr Legationssekreteraren Lavonius, till
mig, och — erbjöd mig hela den ifragasatta summan, emot det att jag
till honom ville afstå delta diplom (d. v. s. emot ett ark gammalt
manuskript). Hvar och en annan, i mitt ställe, hade troligen genast
— och det med uppräckta händer — i detta fall efterkommit hans
üuskan; men jag gjorde det icke, lika litet som jag (26 år derefter)
ingick på iörsiaget att laga afsked med full lon i pension, och dessutom
änuu ett 600 rubels årligt lönetillskott (jemf. sid. 24). Men det är
icke blott i ett fall - det är i ganska många—jag, trogen
fosterlandets sak — vägrat att (liksom inånga af våra vetenskapsmän gjort, i brist
på fosterländskt sinne; jemf. t. ex. Finl. Alm. Tidn. 1857, 11:0 129,
p. 560—561’) — af egennytta, och enskild penningevinning, uppoffra
lin-Iancls fornminnen. Så t. ex. då Arkiater Il:r Prof. Bunsdorff, under
den 26 Sept. 1862 (skriftligen) och Generalskan Rajewskij, d. 15 Sept.
1865 (muntligen) — den förre, för att tillfridsställa engelska
antujua-rien D:r Barnard JDovis (i Shelten) lifliga åstundan, — den sednare för att
rikta, och fylla en lucka, i sin stora samling af fornlemningar —
yrkade det jag till dem ville afstå, och föryttra, åtminstone några af mina
i iinland funna forntida stenvapen och s t e n v c r k t y g (helst
sådane hvaraf jag ägde dupletter) så vägrade jag detta enständigt —
änskönt jag kunnat profitera häraf i pekuniärt afseende; liksom jag
redan för mera än 24 år sedan — hade kunnat realisera min historiska
manuskriptsamling, om jag blott haft sinne dertill (och hvartill jag
slutligen, tillföljd at’ en gårdshandel, såg mig tvungen) men hvaraf
jag heldre velat göra en donation, 0111 mina tillgångar endast medgil’
vit det. Men ej nog härmed! För att visa huru litet egcnnyttig jag
varit äfven i litterärt hänseende, då jag likväl i delta fall kunnat
göra 111ig mycket bemärkt, förtjenar kanske att nämnas — det jag,
på samma sätt, afsade mig förmånen att, under konsistorii kontroll,
utgifva en beskrifning öfver finnarne i Skandinavien, m. 111. (jemf.
siü. XIV) och att, lindor enahanda vilkor, anställa i vårt land
forn-forskningar (jemf. sid. XV) äfvensom att, under andras
inseende, låta trycka min aflidne läders finska predikningar (jemf. sid
283); många andra såbeskatVade exempel alt förtiga; hvarvid jag
uppoffrat ej blott en pekuniär utan äfven ofta en litterär vinst, hellre än
att jag, tjättrad af främmande åsigter, skulle underkasta mig andras
godtycko, eller (i detta fall) lägga band på min egen känsla af
indivi-duel sjelfständighet, mycket mindre — vika ett steg ifrån sanningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
