- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
319

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319

sam, som jag (len tiden var, intresserade jag mig genast för saken, och

— bland dorvarande såväl svenska som finska finnar — skaffade jag
honom straxt (om jag rätt minnes) 24 Subskribenler (huruvida han gjort
detsamma, med mina skrifter, känner jag icke) hvarutom jag tillskref
honom härom ett mycket hjertligt bref. Uti sitt svar af d. 22 Sept.
1829, deri ban ursäktar det långa dröjsmålet härmed, förklarar ban
orsaken hvarföre ban i finskan, uti sin ortografi — skiljt sig ifrån
mig; oeh säger, det ban ville förmedla do olika dialekterna, eller gå
en medelväg dem emellan, hvarvid alla kunde förstå honom. Men
sanningen till att säga, så var ban så illa piskad dertill; eller ban var
tvungen att begagna sig af det Savolax- karelska språket, efter som
runorna förskrefvo sig derifrån; mon, såsom sjelf Tavastländning,
iklädde ban dom en Tavastliindsk uniform, d. v. s. han begagnade, så vidt
möjligt, Tavastliindsk ortografi. Hvaruti ban har, enligt min tanke
begått ett oförlåtligt fel, i det ban tillskapade ett konstspråk, eller ott
skriftspråk, som väl kan förstås, men ingenstädes (efter bokstafven)
talas; oeh hvilket dessutom är rakt stridande emot sjelfva hufvudprincipen
för all finsk skrift, som just skall läsas efter bokstafven. Det blef
med ett ord sålunda enslags batvinja, som smakar litet åt allt.
Savolaxare erkänner det ej för sitt språk, (ty ban finner deri mycket
som dormed ej öfverensstämmer) icke heller Tavastländningeu, och
ännu mindre Österbottningen och Åboliiudningen. Ty så liten (i och för
sig sjelf) och högst obetydlig än skilnaden år i ortografiskt eller yttre
afseende, så vigtig blir den likväl i andligt, öller inre, hänseende;
hvartill liör oj blott kärnan, utan äfven skalet, eller formen, hvarunder
tanken döljer sig Det- är annars nog eget, att ingen i bela landet ännu
insett, mycket mindre erkännt, sanningen af min åsigt, angående
språket, betraktadt från den inre sidan: hvilken jag tydligen framställt i
företalet till O lava 1 Dol sidd. LiX o. följ. och i For sk n ingår i finska
språket, sidd. 12 o. följ.; och i hvilket fall vi, i detta afseende, ifnnu stå på
samma (i sanning oefterrätteliga) ståndpunkt, som då. alla, när jag
först började med finskan — skreko emot mig. Såvida nu sarnteliga
finska författare — mer, öller mindre — följt Lönnrot i spåren, har följden
deraf blifvit, att allt hvad hittills af dem blifvit skrifvit på finska — icke
(med afseende å språk t) anslår någon, emedan det icke är hjertats;

— det hvarken kommer ifrån hjertat, eller går till hjertat, — emedan
deri alltid förekommer främmande ingredienser oeh elementer.
Derföre, för att få denna hufvud fråga, för finska språkets vetenskapliga
uppodlande, engång behörigen afgjord, — upptog jag den i mitt sednaste
spcciinen, och anhöll— bådo muntligen, och skriftligen, att den skulle
upptagas till diskussion (jemf. sid. 240). Konsistorium hade dessutom
händelsevis förordnat Lönnrot sjelf till opponent å Fakultetens vägnar,

— hvad var viil då naturlig ure, än att lian skulle upptaga denna vigtiga
kardinalfråga — till diskussionsämne. Men nej! ban sade aldrig ett ord
härom. Det var något som afhöll honom härifrån. Hvad kunde det
väl vara? Måhända kiindo han’ sin svaghet. Lönnrot är annars den
som gerna vill lefva i lugn och frid iliad alla, och vill sätta kyrkan
midt i byn (som dot beter) ehuru dot stundom (liksom bär) oj går an.

— 27 jmoltslu, jos ni kokonaiseslal och lörst då hafva vi finska
språket i sin helhet, nar hvarje af dess dialekter, eller enskildta
lifsyttringar, äfven kunna (och äro berättigade att) träda fram i skrift.
Hjertligt god ocli fromsint, men litet timid och litet försagd, iir
Lönnrot stundom kanske i sina åsigter litet fadd, och småsint. Sa t. ex.
klandrar ban (i företalet till sina uSuomen kansan Sananlaskuja") att
jag gjort skilnad på sananparsia, sannnpolvia sananmutkia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free