Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
v. 120–-151) Underligt nog, utt icke äfven en hop Itku-virsiil
(Begrafning 8-8 å n g e r) blifvit hur intagne! Och då nil härtill
kommer, att i hela Kalevala (vi tala bär om den första upplagan, den
enda som vi liist) knappt förekomma tvenne Sånger, hvilka icke redan
förut äro, till större eller mindre del, både kända och tryckta, liksom
deri ickc linnes ett enda nytt mytisk t namn, hvilket icke redan förut ärkändt,
så inser man lätt hvarföre vårt omdöme härom icke kan vara den
allmänna opinionens. Denna förklaring torde nedfalla ifrån skyarna, som
en bomb, midt i Kalevaliternas (Kalevala-dyrkarenas) läger, och
åstadkomma rumor, larm, och stor olåt, –- härskri och tandagnislan. Men med
allt detta nädsätta vi ingalunda Lönnrot; tvärtom vi iilskaoch
högaktaho-nom, för hans fosterländska sträfvanden och meriter; vi vilja härigenom
endast visa såväl dec löjliga, befängda och oförståndiga, som det ensidiga,
i fennomanernas beteenden. Ty manga hafva, såväl fore som efter Lönnrot
— samlat folkqviiden, och folkdikter, utan att någon ens nämnt ett ord
derom, ändock det icke skett på Litteratursällskapets konto. Det är också
i samlandet och upptecknandet af dessa slags nationalminnen —
liuf-vudlortjensten ligger, och icke såmycketi utgifvandet; hvilketjag anser
hafva varit både för tidigt och för omoget. Om sällskapets förtjenst
i att låta trycka dem, är således — tu tal. Enligt min tanke, hade
detta icke bort sko — innan man fått alla de gamla mytiska sångerna
så fullständigt upptecknade som möjligt; ty att trycka dem, är
detsamma som att döda denis traditionela tillvaro, och utplåna dem från
folkets minne. Jaså långt boken kommer, skola de försvinna. Emedan
man hyllar, och endast tryggar sig till den, ocli anser hvad der står
för det rätta, och hvad som deremot lefver i folkets mun — för det
orätta. Derföre — då v. Schröter, i samråd med Poppius ocli Aminoff,
i Upsala, enträget låg öfver mig, det jag skulle meddela den
förstnämnde äfven några af mina mytiska Runor, — vägrade jag det
enstän-digt. Men då hittade de slutligen på den konsten — att ställa till en
grann middag på Hjcrtmans kallare, dit de inbjödo äfven mig, och
der de, inträ pocula, härom åter började ansätla mig. Jag låfte
slutligen lemna en; det var d. s. k. Talen synty (som förekommer i hans
,,F i n n i sc b e Runcn" sidd. 6 —22; och hvaraf bela den 2G:te
Runan i Kalevala utgör en varietet) men med det uttryckliga vilkor
att inga exemplar af boken skulle öfversändas till Finland. Hvarpå
ban. äfven ingick; och höll sitt ord så bra, att ban tillsände Arvidsson
i Åbo en mängd exemplar; men mig deremot, af hvilken han fått
innehållet dertill — och Aminoff och Poppius (som hjelpt honom vid
öfversättningen) — lemnade ban utan; och på köpet tadlade ban, och
lastade ban mig (enligt dessa båda sina medbjelpares åsigter) för
min finska ortografi. Men för att än cn gång återkomma till
Kalevala, så hade den kunnat på tvcggchanda sätt
åvägabringas; antingen sålunda, att något snille — genomträngd med full
ständig kännedom af alla de hithörande folkdikterna, och dessutom
sjelf inspirerad med en stor skaldeföruiåga — af dem, fritt och
sjelfständigt, tillskapat något eget belt, i den anda och mening, eller till
del ändamål de antyda. Eller ock, med urskiljning, och med förkastande
af allt det främmande slagget, sökt (liksom Lönnrot) — med
bibehållande af deras något så när ursprungliga form — icke
sammanknyta, utan, under olika numerföljd, endast — anknyta de
Runosån-ger, som något så när hvälfva sig omkring samma, eller
närbeslägtade, ämnen; hvarvid jag (or min del hade önskat, det ban vid
enhvar af dem hade (såsom jag gjort) liksom till en slags verifikation,
meddelat i en not — när, hvar, och — af hvem ban upptecknat dem,
24*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
