- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
360

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360

Rb. i lön, ocli dertill 250 Ilb. i hyresmedel.; hvartill de äblre al’dem, frun
och med den 1 Okt. 1861, ännu ytterligare (enligt H. M:s nådiga
förordning at’ d. 30 Januari 1862) fått ett lönetillskott af 300 Rb.; således
hafva de (en hvar) in allés 1,250 Rb., hvilket är något mera än 600
Rubel. På sådant sätt hafva de en flere hundra Rubels (och mer än
dubbelt) större lön än Lektorn vid sjelfva Universitetet, oeli hafva de
haft det redan i flere år; utan alt de derföre — hvarken i å 1 d o r, i
tjensteår, i litterära eller andra medborgerliga ni
eri-t e r, äga, mig veterligen, något företräde; tvärtom måhända
öfverträffas de — ej blott uti ett, utan i alla dessa afseenden — af den
förstnämnde. Äfven Lektorn i finska språket vid Kongl. Norrska
Universitetet i Kristiania äger i lön 760 Specie Daler, motsvarande (enligt
finska Bankens sednast i n:o 4 af Hufvudstadsbladet 1866 noterade kurs
à 5 Mark 60 peuni) — 4,256 Mark, eller 1,276 Rb. 80 kp., ocli således
mer än dubbelt upp, hvad som i detta fall bestås lians vederlike hos
oss. Är det då icke en skam att Lektorn i samma språk, vid sjelfva
Kejscrl. Alexanders Universitetet i Finland, skall vara i detta fall så
vanlottad, och i alla afseenden uselt aflönad?

Ocli gå vi nu t. ex. att efterse huru förhållanderna, i detta
afseende, gestalta sig i grannriket Sverige, hvarifrån vi hemtat våra
föredömen i så många andra vigtiga frågor, så finna vi t. ex. att
(enligt uppgift) till uppmuntran, och crkänsamhet, för Universitetsstatens
för fäderneslandet, och dess framtid, vigtiga tienster — dess lön, efter
uttjcnta tio år, ökas med fierdedelen-, efter femton år — med halfva’,
efter tjugu år — med trefjerdedelar; och efter tjugufem år — med
hela lönen i s. k. tllönelilIskott"; hvarigenom den således blir
fördubblad, eller dubbelt större än livad den ursprungligen var. En förmån,
som bos oss endast lär hafva kommit Provincial-Läkare till godo, ocli
kanske till någon (lei äfven Länsmän och Forstmästare. Detta är en
åtgärd, som i många afseenden (och särdeles vis à vis vetenskapliga
tjenstebefattningar) är ganska vis och klokt beräknad, — ej blott
såsom utgörande en slags billig uppmuntran och belöning för redan
tillryggalagda mångåriga tjenster, utan derjemte såsom ett medel att
förmå vederbörande att — med bibehållande af sin innehafvande tjenst
— icke, onödigtvis, fika eller eflersträfva en annan, om ock för dem
sjelfve, i ekonomiskt afseende, kanske förmånligare; men deremot
måhända för samhället, såmycket mera kanske, skadligare; om t. ex. (som
det ofta bänder) de härvid inkasta sig på nya, och för dem främmande,
vetenskpliga banor; hvarigenom de i dubbelt afseende kunna tillfoga
staten, och vetenskaperna, skada och förlust; nemligen l:o om de
skilja sig från en tienstebefattning, der de (genom långvarig praktik)
voro fullkomligen vuxne sin plats (ty ju längre de qvarstanna på sin
post, och ju mera de sysselsätta sig med sin sak, desto bättre böra
de väl äfven kunna sköta den) och 2:o om de placeras på cn annan,
der de icke äro, och måhända aldrig blifva, riktigt hemmastadde.
Föröfrigt torde det ej behöfva anmärkas, att de „lägre tjenstemännen",
med sina små och otillräckliga löner, ofta i det bela hafva både mera,
och svårare, arbeten att utföra och verkställa, än d. s. k. „högre
embetsmännen"; af hvilka många, måhända endnst för den toma
rangens skull, äro bättre, ja stundom — nog dyrt aflönta.

Redan långt förr än ens någon Lektor i finska språket blef
utnämnd, gjorde Prosten Ehrström uti Petersburg (i Mnemosyne 1821.
sid. 121) Regeringen uppmärksam på vigten, och den stora betydelsen
deraf — att den blifvande Läraren i finska språket, med afseende å
sin utkomst, måtte försättas i det predikament, att han — o b e r o-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free