Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
af osa nu här uppräknade finnsocknar finnes det ännu långt
ned, och nästan i sjelfva hjertat af Sverige, d. v. s. i pro-
fallet (enligt hvad Porthan och Gån and er berätta) äfven fordom skall
hafva varit uti Kemi socken, i Finland; hvarvid, då presten omiiinnde
att frälsaren var född ,,a( Jeséè rot" klockaren öfversatte det dermed att
ban var född Jianhen jalasta." Ocli då presten (som härvid anade ett
misstag) hostade, och såg på honom — blef han mankerad, och skrek:
jos ei ouk hanlien jalasta — niin olkoon varpaliasta). All s å n g deremot,
vid gudstjensten i Kautokeino, sker på finska språket — till ett bevis
att del förstås gemensamt af alla, både af Norrmän och Lappar.
Nå tror läsaren nu då kanske att det går bättre till på den
Svenska sidan? Vi vilja i detta fall t. ex. omtala huru den allmänna
gudstjensten utöfvas i Gellivaara Socken, i Luleå lappmark, eller
huru den der utöfvades åtminstone ännu 1823. Jlin sagesman, i detta
lall, är Pastorns i Gellivaara egen son. Studeranden vid Upsala
Universitet 11. F. Björkman, hvars fader i 40 år tjenstgjort såsom
Kapellan der i socknen. Der går gudstjensten sålunda till, att vid alla
stora Högtider, såsom Jul, Påsk, Pingst, Midsommar, Slikaeli,
äfvensom alla Böndagar, predikas hela åttesången på Finska språket,
äfvensom messan och sången hålles på detsamma; emedan vid
dessa tider vanligen en stor myckenhet af Finnar inträffar.
Högmessan deremot börjar med svenska språket, på hvilket fortsiittes
ungefär till halfva predi kan, eller till dess presten läser „Fader
var"; men icke liingre. Undertiden få naturligtvis finnarne och
lapparne, som härvid äfven äro tillstädes, och inbegripne i sin gudstjenst,
sysselsätta sin andakt på siitt soin de bäst gitta och förmå; — äfven
om den icke skulle bestå i annat ifn att grina, eller att sitta och titta
och koxa på hvarandra. Derpå begynner nu presten att öfversatta
på Lappska - denna predikans första del. — Under den liden sitter
ater den svenska (äfvensom den linska) delen al’församlingen alldeles
sysslolös, så framt ej någon af ungdomen vill roa sig åt det lappska
tungomålet. Med sednare häften al’predikan förfares sedan
alldeles på samma siitt. Först predikas den på Svenska, och sedan
öfversattes den på Lappska. Men alla böner förrättas antingen på
Lappska eller Finska, till ett tecken att äfven Svenskarne förstå dem.
Lysningarne uppläsas föret på Svenska, ocli sedan tolkas de än på
Lappska oeh än på Linska. Och sjelfva Sången då? — den är den
märkvärdigaste. Den ena sjunger lappska, den andra sjunger finska,
och den tredje sjunger svenska — allt på engång. Och alla skola de
likväl med hvarandra instämma. Skriftermålet pålyses särskildt
för hvardera al’dessa folkslag. Döpelse, Vignings och B
e-g r a f n i n g s-a k t e r n a m. m. hållas på det språk föräldrarne eller
slag tingarne tala. Marknadstiderna deremot predikas Högmessan
både på Lappska och Finska, växelvis, från det ena språket till
det andra, och då båiles igen Aftonsång på Scenska. Underligt,
går det således till. Men allt detta kan vara godt och väl, om
nu prosten (hvilket då åtminstone var fallet) verkligen kan, och
förstår, alla dessa tre språk; men om, som det stundom händer i
dessa församlingar, ban blott kan tala svenska — hurudant blir
val förhållandet då? Vi kunna troligtvis inse det alla. Alt ett
så-beskalfadt förhållande ännu existerar i 19:de århundradet, och det i
ett kristligt land, bland ett folk, som gör anspråk på bildning och
civilisation — väcker i sanning någonting mor än förundran; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
