Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
För att kunna lifnära sig, blef ban Kateket. Ilan blef
visserligen slutligen äfven prestvigd, och en slags
kringvandrande missionär i Torneå Lappmark; men lemnad der utan
allt understöd, flyttade ban öfver till Norrige, der han för
sin framtid hade ljusare utsigter. ™)
Nå hvad hafva vi då gjort för detta, af den civiliserade
verlden bortglömda, nomad- och polarfolk—upp i den högsta
norden? Ja vi hafva gjort nästan ingenting — åtminstone
bra litet. Då detta folkslag tyckes vara dömdt af ödet att,
äfven till namnet, småningom helt och hållet försvinna ifrån
jorden, der det i flere sekler haft att modigt bekämpa ett
hårdt klimat, så tyckes redan denna omständighet, ensamt,
bort hafva väckt oss till medlidande för ett folk, som
dessutom varit ett af nordens ursprungliga invånare, och hvars
lefnadshistoria har sina ganska egna, och intressanta, sidor.
Yi hafva prester, som i åratal lefvat och bott ibland dem,
vi hafva haft vetenskapsmän (språkforskare, åtminståne
") Emellertid hade denne Fjcllner — under sin vistelse, säsom
missionär, uli de finska socknaine i Lappmarken — inom en ganska
kort tid, lärt sig perfekt tala (och skrifva) finska; hvilket språk lian
dessutom älskade af hjertans grund; hvilket skönjes af ett utaf hans
äldre bref till mig, dateradt „Jukkasjärveslä s. 19 p. Huhtilcuusa 1826";
hvaremot de svenska presterna, som hatat och förföljt finskan, icke
lärt sig ett ord af detta språk, ehuru de med finnar haft att göra
under hela sin lifstid. Fjellners bref, aftryckt ordagrant, lyder som
följer:
Veli kuldani!
Minä ticdän sinun mielellästi siiovan, että Suomen kunniaxi, Suomen
järjen juoxu ilmannuis, että muutkin nautitsisil sitä verraloinda onnea.
saa-daxensa osån Suomen oppennuitten toislä, saadaxensa nautita ravinnon ja
ydimcn Suomen Sannnlaskuista, vanhänaikaisista jutuista, liunuista,
Lait-luista, ja muista huviluxista. Veli kuldani’. aula minua vaivaisla. Aiina
minun osta sinulda scnkaldaiset kalliit tavarat. Sydamen kehrästä minä
niitä halajan, net oval minulle otolliset ja painavat. Niistä minä janon;
inutla ei nel ole mulle saatavilla. Veli kuldani! Veli kuldani! älä jätä
minua autamata. Sinuun minä lurvan, Sinulda minä toivon. lise sinä
par-liailten arvat, milos minulle toimitat. Sangen suurella Holla, ihastuxella,
riemulla, ja hämmestyxella o/en minä lukennut sinun lahjasti, Suomen
sa-nanlaskut ja Runut, jotka ovat lähteneel omasta pajastas. Hinnan niistä
minä sinulte lähetän kokta kuin saan kualla mila he maxavat." Detta bref
torde mer än tillräckligt bevisa den kärlek, ocli stora åtrå efter
finska böcker, som förefanns uti de finnska försainlingarne i Svenska
Lappmarken, och hvarom Skognian talar ännu 40 år derefter; liksom
det, å andra sidan, föga tyckes öfverensstämma med den
ymmärtämäl-tömyys, och lyhjän-toimiltamuxis, — hvarmed fennomanerna söka stämpla
mina skrifter, (jemf. sid. 362).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
