- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1904 /
147

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från en resa i Finland hösten 1900. Af John Ternstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid Elisenvaara lämnades järnvägen. Därifrån
var nämligen kortaste landsvägen till Punkaharjus
vidt berömda ås, som en finsk vän för mig
betecknat som »alla turisters eftersökta Eldorado» i
Finland. Och det måste man ju se, när man var så nära.

Trakten, som passerades, var skäligen
enformig, skog och buskar, buskar och skog, den senare
dock ganska illa medfaren; här och hvar, dock på
försvarliga afstånd, en liten öppen terräng med
odlad mark och en eller flera gårdar. Vackrare och
mera omväxlande blef landskapet, då vi närmade
oss Parikkala kyrka och prästgård. Små täcka
skogssjöar skymtade fram, och rent af hänförande
vackert blef det, då vägen sänkte sig ned och ett
långt stycke följde utmed den vackra och
betydande sjön Simpelejärvi. Till storlek och äfven
till form liknar den sjön Viken i Västergötland och
omsluter Parikkala socken. Hos dess pastor, den
85-årige prosten C., tittade jag in; hans son,
regementspastor C. i Villmanstrand, hade bedt mig
hälsa på honom. Den gamle tog väl emot mig.
Han hade tydligen lefvat med i den fina världen
och talade med tillfredsställelse om sitt
sammanträffande med kejsar Alexander I, af hvilkens
vänlighet han blifvit mycket intagen. Kyrkan var,
likasom prästgården, stor, byggd i korsform af trä,
men församlingen har ock 12,000 invånare, och v.
pastorn hade ett styft arbete att med hjälp af blott
en komminister sköta henne.

Ännu återstodo omkring två mil till målet för
dagens färd, och det gjorde mig riktigt ondt om den
lilla magra hästkraken. Men han var den, som
icke gaf sig. Han sprang den sista milen nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1904/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free