Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Augsburgska bekännelsen. Af B. O. Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGSBURGSKA BEKÄNNELSEN, 73
i Bayern, där ständerna skulle mötas i april 1530.
Det var kejsarens afsigt att personligen infinna
sig vid riksdagen för att om möjligt med
fredliga medel söka bringa de tyska »upprorsmakarne»
till underkastelse. Nu kunde han uppträda med
så mycket större kraft, som det lyckats honom att
få fred både med påfven och konung Frans af
Frankrike. I riksdagskallelsen uttalade den
30-årige kejsaren öfverraskande milda ord: Han ville
»i kärlek och vänlighet höra hvarje enskilds åsigt
och verka för att alla kunde lefva i ett
samfund och en kyrka, såsom vi alla stå under en
Kristus.» Men Luther och hans vänner förstodo
väl, hvad såväl kejsaren och hans män som
påfvens sändebud buro i skölden.
Själf kom icke Luther till Augsburg. Han och
hans vän Veit Dietrich stannade »af vissa skäl»*
i Koburg på sachsiskt område. Men genom bref
stod han i förbindelse med Melankton och andra
vänner, som i Augsburg skulle förfäkta den goda
saken, och han blef i sitt rum i Koburgs fästning
en förebedjare för evangelii framgång. Till de
andliga, som församlades i Augsburg, skickade han
ett sändebref med förmaningar att böja sig för
Guds ord och gifva Gud äran.
Karl V höll sitt intåg i staden dagen före Kristi
lekamens fest (den 15 juni), åtföljd af sin
skriftefader och den romerske legaten (sändebudet)
Cam-peggi% som rådde honom att gentemot Luthers
anhängare bruka »eld och svärd». Det blef också
genast en sammanstötning mellan de båda par-
* Luther var ännu förklarad »i rikets akt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
