Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett blad ur historien om statshvälfningen 1809. Af B. Hennings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BLAD UR HISTORIEN OM STATSHVÄLFNINGEN 1809. 147
man till skyarna. I själfva verket torde han icke
varit ämne till en sådan kraftig tronföljare och
konung, som Sverige i dessa kritiska tider behöfde.
Hade han icke plötsligt dött och kommit att
ersättas just med Karl XIV Johan, hade antagligen
den sista villan blifvit lika stor som den första.
Ansvaret för den misslyckade unionspolitiken
faller framför allt på Adlersparre, såsom den som
mest ifrat för densamma. Hans ställning till
uni-onsfrågan utmärkes i själfva verket af alldeles
samma egenskap som hans ställning till
författningsfrågan, oförmåga att klart och oförvilladt
bedöma det faktiska sakläget och i sitt
handlingssätt rätta sig härefter. Denna brist delar han
visserligen med en mängd af sina samtida, men
hvarken i denna eller någon annan
omständighet kan man finna något stöd för det påståendet,
som Adlersparres beundrare gjort gällande, att
denne man var ett statsmannasnille och en
öfverlägsen karaktär. Detta är en felaktig och
förlegad uppfattning, och det ligger förvisso i den
historiska rättvisans intresse, att man i våra dagar
söker på allvar låta skuggor och dagrar falla rätt
öfver Georg Adlersparres personlighet.
Adlersparres betydelsefulla gärning var
uppbrottet. Han var begynnaren, men mäktade ej,
som han själf och andra hoppades, bli fullbordaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
