Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Augsburgska bekännelsen. Af B. O. Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
»Våra motståndare mena, att de uträttat allt väl, då de
genom hans kejserliga majestät låtit förbjuda evangelii
predikan, och inse icke, — de arma människorna — att
vi genom bekännelsens uppläsande inför riksdagen predikat
mycket mer än kanske tio predikanter kunnat göra. Är
det icke en förträfflig list, en makalös fint, att mäster
Agrikola och andra lärare måste tiga och i deras ställe
kurfursten af Sachsen jämte andra furstar och herrar
uppträda och predika midt för näsan på hans kejserliga
majestät och hela riket, så att de måste höra därpå utan att
kun na säga något däremot! Kristus tiger i sanning icke
på riksdagen; Guds ord vill vara obundet. Förbjudes det
på predikstolarna, måste man höra det i palatsen. Villja
de icke låta sina tjänare höra på predikanterna, så måste
de själfva höra vida argare saker af så höga herrar, och,
skulle de än blifva galna af vrede, så måste de på en dag
höra mer, än de på ett helt år skulle hafva hört af
predikanterna. Summa: om allt tiger, måste stenarne ropa,
såsom Kristus själf säger.»
Då kejsaren emellertid — som sagdt — icke
kunde godtaga bekännelsen, tillsattes en kommission
af katolska teologer — bland dem Eck — för
att utarbeta en vederläggning af densamma. Den
öfverlemnades sedan till kejsaren, men denne fann
den så hätsk i tonen, att han med egen hand strök
största delen af skriften. Af redan antydda
politiska skäl ville han ej stöta sig alltför mycket
med sina riksständer. I ett omarbetadt och
betydligt förmildradt skick, förelästes så den katolska
svarsskriften den 3 augusti för ständerna. Med
detta aktstycke voro protestanterna vederlagda,
förklarade nu kejsaren, och det återstod dem intet
annat än att uppgifva striden och återvända till
kyrkans moderliga sköte. Förgäfves sökte de
evangeliska att få ens en afskrift af de romerskas svar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
