- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1914 /
196

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Folktro och folksed. Af Elias Grip

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

I Uppland talar man om Oden såsom herre öfver
alla skatter, som ligga fördolda i jorden. Såsom
sådan visar han sig i skepnad af en röd eldqvast.
När folket ser en eldqvast fara om nätterna och
slå ned på högar och kullar, säger man, att Odén
far förbi. Enligt somliga sägner tar Oden på
jul-och midsommarnatten upp sina skatter ur jorden
och vädrar dem. Det var en gång en bonddräng,
som gick hem från en midsommardans. Som han
går förbi en kulle, får han se en gammal gubbe,
som gick och lyste med ett bloss på en hop silfver,
som han hade tagit fram under en sten. Drängen
var en slug karl; han förstod, att det var Oden
som höll på att vädra sitt jordgods, och beslöt att
söka få litet med af rikedomarna. I full fart
springer han hem till stugan, där han bodde och
som låg ej långt därifrån. Där tar han några
silfverskedar och ett bloss och skyndar tillbaka till
kullen. Och till sin stora glädje fann han Oden
qvar. Nu tände han ett bloss och började lysa på
sina få, fattiga silfverskedar. Då kom den gamle
fram till honom, tittade på skedarna och sade:
»Det var inte mycket gods du har; kom, skall du
få se på mitt». Drängen gjorde så, men först drog
han sin slidknif och förde den rundt omkring
stenen, där silfverhopen låg. Därigenom hade Oden
förlorat sin makt öfver silfret. Drängen fick
alltihop och blef den rikaste karlen där i socknen.

Det är en känd företeelse, att, när en högre
religion uttränger en lägre, så nedsjunka i
åskådningssättet den äldre religionens gudomligheter till onda
andeväsen, demoner. En äldre tids uppfattning
betecknade också folkmytologiens naturväsen så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:57:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1914/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free