Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Folktro och folksed. Af Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH FOLKSED 197
som den ondes anhang; i den s. k. Svebeliska
katekesen varnas för att befatta sig med skogsrån,
sjörån, tomtegubbar och mera sådant, emedan det var
afgudadyrkan. I enlighet med dessa
föreställningar kom allmogen på vissa håll att göra Oden, den
förnämste hednaguden, till ett och detsamma som
demonernas furste, satan.
Under 1500- och 1600-talen, häxeriv äsendets
blomstringstid, förekom det ganska ofta, att
personer anklagades för att ha ingått förbund med den
onde. Värendsägnerna ha åtskilligt att förtälja
om sådana förbund med Oden, hvilka ingåtts för
att förvärfva rikedom eller underbara egenskaper,
såsom osårbarhet i strid. Så omtalas det, att den,
som ville ingå kontrakt med Oden, skulle begifva
sig till en korsväg och där inbjuda den mäktige
potentaten att gästa i hans hus. Följande
torsdagsnatt kommer han åkande eller ridande upp till
gården ; då skall bordet stå dukadt med ljus på och
den bästa välfägnad som huset förmår. När Oden
ätit, undertecknas kontraktet. Därefter lägger
han en mängd hvita slantar på fatet och upprepar
sedermera ganska ofta sitt besök. Det är ej
rådligt för någon att träda in i det rum, där Oden
gästar. Det berättas om en bonde, som ej kunde
lägga band på sin nyfikenhet, utan nödvändigt
ville ta reda på hur Oden såg ut. Han tittade
genom nyckelhålet och fick se en svartklädd man
med ett par väldiga horn, som nådde ända upp till
taket, öfver denna syn blef han så förskräckt,
att han bittert ångrade, att han inbjudit en så
fruktansvärd gäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
