Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Folktro och folksed (forts). Af E. Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
LÄSNING FÖR SVENÖKA FOLKET.
Det säkraste medlet mot häxorna såg medeltiden
i förföljelser. Det var påfven Innocentius VIII
som utgaf den beryktade häxbullan (förordningen
mot häxor), däri han utnämnde sina älskade söner
Henrik Institor och Jacob Sprenger till
öfverin-qvisitorer (öfverstekättare-domare) med oinskränkt
makt öfver de landsdelar, som blifvit med häxor
besmittade. Den senare författade en handledning
i häxförföljelse, kallad häxhammaren.
Här uppkastar han först frågan, hvarför
qvinnor mera än män äro benägna för djäfvulska
konster. Förklaringen finner han däri, att qvinnan
skapats af ett krokigt refben, hvadan hela hennes
själsriktning blifvit krokig och lättare böjd åt det
onda än åt det goda.
Före förhöret skulle den anklagade läggas på
pinbänken »för att sinnet måtte uppmjukas». I
allmänhet gafs det icke mer än en utgång af en
häxprocess — döden i lågorna. Ej under då, att
fasansfull förbidan grep menigheten, då ett anslag
på kyrkdörren tillkännagaf, att inqvisitorn
anländt.
Vi skola nu se, i hvad mån med häxväsendet
sammanhängande vidskepelse lefvat qvar i vårt
land.
Ännu för knappt tjugu, a trettio år sedan fanns
det stora trakter af Sverige, där häxtron var
lefvande, och här och där i afbygderna skall man
måhända ännu i dag träffa på gammalt folk, som
vidtager sina försigtighetsmått för att undvika
besök af trollpackor.
Från dymmelonsdagen (onsdagen före
påskdagen) till påskdagen skulle man enligt uppländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
