Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Folktro och folksed (forts). Af E. Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
Djuren i folktron.
Liksom djuren i landtmannens hushållning äro
af stor betydelse, så spela de ock i folktron en
framstående roll. En mångfald af
föreställningar äro knutna vid dem, och dessa föreställningar
äro ej att förakta såsom värdelöst snack; de äro
minnen från en förgången kultur och såsom
sådana värda att tillvaratagas och studeras.
Hästen. Detta djur anses vara begåfvadt
med förmågan att se öfvernaturliga ting. Härom
berättas många sägner, af hvilka jag
upptecknat följande i Uppland. Det var en gång en
gumma, som skulle åka till stan; men hon hade ej
kommit långt, förrän hästen tvärstannade, och det
var omöjligt att få den att gå ett steg vidare.
Gumman förstod då, att hästen såg något krånk
(spökeri) framför sig. Hon steg ur kärran, gick
fram till hästen, läste fader vår och ritade ett
femuddakors med venstra foten. Då försvann det,
som hade hindrat dem, och de kunde fortsätta.
I likhet med oxar och kor är hästen stundom
utsatt för maran. Då husbonden kommer ner i
stallet på morgonen, ser han det stackars djuret
höljdt af skum. Ett sätt att hindra maran
från att angripa djuret består i att binda en lie på
dess rygg med eggen uppåt. Detta kan dock
medföra oväntade följder, såsom framgår af följande
historia. Det var en bonde, hvilkens häst hvarje
natt var ansatt af maran. Slutligen tillsade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
