Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Två biskopar. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ BISKOPAR 67
Vi veta, buru Kristian höll sina löften. Aldrig
glömmes i Sveriges historia Stockholms blodbad,
detta gräsliga dåd av hat och hämnd, föregånget
av den gruvligaste mened. Kristina Gyllenstjerna
fördes fången till Danmark, där hon jämte sin moder
sattes i Blå tornet, ett otäckt fängelse. Och den
förste av Sveriges herrar och män, som måste böja
sitt huvud för bilan-på Stockholms Stortorg den 8
november 1520, var — biskop Matthias, biskop
Matthias, utan vilken, mänskligt att döma, Kristian
aldrig blivit Sveriges konung, och som vid kröningen
varit med om att i bokstavlig mening sätta kronan
på hans huvud.
Utan en klagan, lugn och med värdig hållning samt
blicken höjd mot himlen skred den vördade
biskopen fram mot bödeln. Då trängde sig ett par unga
Strängnäsbor, bröderna Olaus och Laurentius Petri,
in genom den kring avrättsplatsen upprättade
spetsgården. Fulla av häpnad och fasa sökte de få säga
några ord till den dömde, men i samma ögonblick
föll bilan. »Det var en grym och omänsklig gärning,
som nu begicks», utropade Olaus. Bröderna ^grepos
och voro nära att få dela biskopens öde, men
räddades därigenom, att en tysk soldat, som nyligen
sett dem under deras studietid i Tyskland, påstod
dem vara tyskar och förde dem därifrån.
Kristian II stod nu på höjden av sin makt. Men
snart fick också han pröva lyckohjulets vändning.
Blodbadet blev signalen till Sveriges befrielsestrid,
och inom kort väldes i den mördade biskop Matthias
högtidssal i Strängnäs en av .de avrättade herrarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
