Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Engelholm. Av Elise Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
och hållet av en eldsvåda och har nu till det mesta
mera vacker uppstigit ur sin aska. Vid detta
tillfälle måste jag offentligt nämna en ädel man, som
hedrat sitt fädernesland och mänskligheten. Han
heter nämligen Muller och är den förnämsta samt
rikaste köpman på stället. Denne man förlorade
även flera hus och en stor del av sin egendom vid
den olyckliga branden, men ingen har så mycket
vårdat sig om de olyckliga som han. Många
understöddes av honom i tysthet, många gav han
penningar och förskott till ny byggnad, och alla nämna
hans namn med vördnad. Lyckligt det land och den
stad, där de rike ej äro en plåga för det allmänna,
som utsuga de fattiga i stället för att hjälpa dem;
och lyckligt det folk, som förstår att känna och
värdera ädla gärningar! Svenskarna visa framför
många andra nationer nästan en entusiasm för det
ädla och stora och dölja alldeles icke denna känsla.»
Äntligen återfick Engelholm sina stadsrättigheter
år 1767. På samma gång hugnades staden med egen
borgmästare — Andreas Stephanus Morian hette
denne förste — och två rådmän. Då det var vanligt
denna tid, att städerna valde sina borgmästare till
riksdagsmän, satt också Morian som stadens ombud
i borgarståndet vid tre riksdagar.
Bland senare stadens styresmän nämnes
borgmästaren Joh. N. Glimstedt som ett starkt namn. »En
man vida över det vanliga måttet, därtill besjälad
av de bästa avsikter till stadens båtnad.» Men skulle
dock hans härsklystnad ofta ha ställt honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
