Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk natur. Av Pehr Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
med seende ögon och klar tanke gå sin väg fram
genom livet.
Halland är emellertid i stort sett ett slättland,
ett bördigt land, där icke allenast vetet växer tjockt
och kraftigt Titan även sockerbetan går till lika
bra som i Skåne, med vilket landskap det icke så
litet både i natur, språk, seder och bruk har
gemensamt. Med det danska väldet ha de också
gemensamma minnen från gångna tider. Den som skriver
detta reste en dag genom Halland mot Göteborg
tillsammans med en skånsk bonde. Då han såg de
vida slätterna med den bördiga säden utbrast han:
»Ja, nu förstår jag, varför de gamla Christianerna
och Fredrikarna nödvändigt också ville ha Halland
med under den danska kronan. Det är ju precis
som i Skåne.» Keflexionen i all sin ursprungliga
enkelhet innebar en viss sanning.
Hallands kustland, särskilt norrut, har icke så
litet gemensamt med Bohuslän. Ju närmare man
kommer Göteborg, blir detta mera utpräglat.
Bergen bli naknare och högre. Norrut från den
mäktiga handelsstaden vid Götaälv blir landskapet,
sedan man kommit in i Bohuslän, mera splittrat.
Fjordarna skjuta längre och längre in i landet.
Fjällarna med sina bronsåldersbildskrifter bli
fullständigt kala, men nere i dalarna växer det och
gror på ett sådant sätt, som smekande västanvindar
förmå åstadkomma. Förföriskt locka de öppna och
solbelysta vidderna. De hade förmåga att i forna
tider draga vikingarna på långa färdevägar både
åt söder och väster, och de ha ävenledes samma
underbara förmåga den dag som i dag är, om än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
