Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - David Livingstone, missionshjälten och människovännen. Av N. Hj. Bosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
v :.".’:"
II. Livingstone som missionär i Sydafrika.
Det missionsfält David Livingstone sändes ut till
var Sydafrika: Betsjuanaland väster öm boernas
land, 100 mil inåt från kusten, med den stora öknen
Kalahåri västerut och norrut. Här verkade han nu
i 12 fulla år (1841—1852).
Någon stor predikant blev han aldrig; det var
han själv den förste att erkänna. Men som
själasörjare och missionär visade han sig äga
en underbar förmåga att vinna människor för
sig, och därmed för den Herre han tjänade.
Med ett rörande förtroende slöto sig Afrikas svarta
söner till honom; de tyckte.honom vara en trollkarl,
en stor och god trollkarl. Den trollmakt han
utövade kom från hans rika varma hjärta, som
oförbehållsamt öppnade sig för alla, som sökte hjälp och
tröst. Mindre än andra missionärer hade han
känning av missionärskallets svårigheter, därför att
vägen till förtroende och framgång banades, nästan
utan att han själv såg det, genom hans eget
fängslande och värmande väsen.
Lycklig var han sålunda i sin gärning, trots att
motgångar ingalunda saknades. Lycklig var han
också från en annan synpunkt. Han hade grundat
hem. En gång hade han i sin inträdesansökan till
Londons Missionssällskap som »en av sina få
förtjänster» framhållit det, att han aldrig känt sitt
hjärta värmas för någon kvinnlig varelse, utom mor
och systrar; det var inte. utan, att han menade detta
vara en viss förtjänst för en ung missionärsaspirant.
Hade någon den tiden förespått honom, att - den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
