Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - David Livingstone, missionshjälten och människovännen. Av N. Hj. Bosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAVID LIVINGSTONE
27
fara, han lyckligen undgått bland Skottlands
miljoner kvinnor, skulle bringa honom på fall ute i den
afrikanska öknen, skulle han väl skrattat åt en
sådan profetia.
Icke förty, det gick så: han fäste sig vid
sin förmans, missionär Moffats, dotter och gifte
sig efter ett par år, då han fick egen
missions-station, Kuruman. Maria Moffat var en
varmhjärtad och själfull, rikt begåvad kvinna, som helt och
fullt förstod och delade sin mans intressen och blev
honom ett stöd för livet. Så småningom kommo
barnen, en hel rad, och delade deras lycka;
missionärshemmet fylldes av glada röster och stoj ande
lek. Så syntes då missionär Livingstone bestämd
för ett jämförelsevis lugnt och stilla liv som
församlingsherde och familjefar på sin lilla station
(han flyttade efter några år till en annan,
Cho-nuane, längre norrut).
Skickelserna skulle dock foga det annorlunda.
Livingstone började som den i undangömd stillhet
verkande missionären, men han blev så småningom
den store resenären och vägröjaren, som öppnade
en hel ny värld för europeisk kultur och för
kristendomen, en • man, i vars spår nya missionsstationer
växte upp i flockar.
I grunden berodde nog detta på att Livingstone var
en sådan äkta forskarnatur. Han kunde ej låta bli
att ägna lediga stunder åt forskning, som låg
utanför missionärskallet. Utanför sitt hus satte han
upp åtskilliga instrument: en barometer, en
regnmätare och en maximi-minimitermometer, och med
deras hjälp gjorde han noggranna dagliga väder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
