Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - David Livingstone, missionshjälten och människovännen. Av N. Hj. Bosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
nu med godt samvete gå ombord på ett engelskt
skepp och återvända till det hemland, han för 14 år
sedan lämnat, resa hem för att återförenas med sin
längtande familj. Värvet var ju fullbordat
Nej, för Livingstone var värvet ej fullbordat.
Vad skulle det bli av hans 37 trogna
mokololo-män? Utan honom skulle de aldrig nå tillbaka till
hemmet. De skulle gå vilse i urskogarna, falla offer
för sia v jägare eller omkomma av hunger. Var det
icke hans plikt att följa dem tillbaka?
Han hade öppnat en väg, det var sant. Men var
denna mödosamma 100-mila väg den bästa möjliga
handelsleden? Hur ställde det sig i detta avseende
med vägen till Indiska oceanen? Den borde också
prövas.
Och han hade väl ett annat och högre mål också
än det att bana väg för handeln: att plantera
kristendomens baner bland Centrala Sydafrikas
ickekristna folk. Ännu hade han icke funnit någon
plats, som kunde bli en stöd je- och utgångspunkt
för missionen här. Kanske kunde Östafrika bjuda
på en jämförelsevis sund höglands trakt, där
missionärer utan alltför stor hälsorisk kunde slå sig ned?
Kanske kunde Sambesifloden visa sig vara en
segelbar väg till ett sådant land och f. ö. ned till östra
kusten?
Det var hans plikt att försöka, att offra tanken
på sin av sjukdom försvagade kropp, på sin familj
och sin egen bekvämlighet för att på nytt
genomkorsa Afrika.
Så anträder han åter lidandesvägen genom
Väst-afrika, denna gång i motsatt riktning, tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
