Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - David Livingstone, missionshjälten och människovännen. Av N. Hj. Bosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3S LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
en man, som i en person förenade vetenskapsmannen
och missionären.
Den boken skrevs hemma i England, dit
Livingstone fortsatte strax efter framkomsten till kusten
(i maj 185G).
IV. Två år hemma i England.
Vi kunna tänka oss med vilka känslor av jublande
glädje den store vandringsmannen åter trampade
skeppsdäck. Han vände ju hem som segrare, och
hans väg gick nu till de kära, han så länge varit
skild ifrån. Hade han emellertid anat vilket
emottagande, som förbereddes för honom av Englands
folk, kan det väl hända, att han — den
anspråkslöse enstöringen — motsett hemkomsten med rätt
så blandade känslor.
För 16 år sedan hade han lämnat hemlandet som
en ringa missionär; nu återvände han som dåtidens
mest frejdade forskningsresande. Hans stora
vandring från ocean till ocean — den första
genomkorsning av den otillgängliga världsdelen någon europé
företagit — hade gjort honom till hjälten för dagen
där hemma. Han var ju mannen, som vandrat
10,000-tals kilometer genom ett land, där inga vägar
funnos, och som lyft slöjan över Afrikas hemlighetsfulla
inre, en bragd som alla kunde förstå och beundra,
medan det resultat, som för Livingstone själv allt
jämt tedde sig som huvudsaken, öppnandet av nya
portar för missionen, naturligtvis trädde i
bakgrunden för den stora allmänheten.
Nog av, alla längtade att få se och hylla den
märklige mannen. Han hade icke väl satt foten på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
