- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1922 /
42

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - David Livingstone, missionshjälten och människovännen. Av N. Hj. Bosson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET

egenart som forskare, att samarbetet med andra i
hög grad försvårades. När det ändå måste hållas
uppe — och när plikten bjöd det, visade
Livingstone, den allvarlige pliktmänniskan, ingen tvekan
att offra egen böjelse eller åsikt — kändes det, som
om hans egen handlingskraft förlamades av den
hänsyn han måste taga till andra.

Detta drag framträdde allt tydligare för varje
år som gick av expeditionens arbete och
Livingstone själv, som ej kunde ändra sin natur,
blev allt mera’ klar över, att Gud icke ämnat
honom till expeditionschef, utan bestämt honom
för den ensamme ökenvandrarens mera
anspråkslösa lott. Därför stannade han också kvar ännu
någon tid, sedan genom regeringens ingripande
expeditionen upplösts och dess övriga medlemmar
hemrest, och hann med förvånande mycket, trots
eller snarare just därför att han nu var ensam.

Men, förvisso var det tunga steg, han hade att
vandra. Till den nedslående ensamhetskänslan kom
också känslan att ha misslyckats inför uppgiften
att slå ned slavhandeln, och över allt annat sorgen
över hustruns död, ett förfärligt tungt slag, som
nästan knäckte honom.

Maria Livingstone hade ej kunnat härda ut i
skilsmässan från sin man. Hon hade lämnat England
och sökt upp honom därute i feberlandet, fast hon
visste, att det med hennes svaga hälsa var nästan
säkra döden. En tid hade hon så följt honom på
hans ångbåt, till huru mycken gemensam glädje och
uppmuntran, är lätt att förstå. Men så bröt febern
ned henne. Den sista månaden låg hon så godt som
ständigt medvetslös, och hennes make satt där vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:59:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1922/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free