- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1922 /
53

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - David Livingstone, missionshjälten och människovännen. Av N. Hj. Bosson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAVID LIVINGSTONE 53

kunde stänga för honom, därför att han ensam kände
dem. Det stilla tålmodiga arbetet år efter år på
en anspråkslös missionsstation var nog icke heller
hans sak. Onekligen låg det något oroligt, rastlöst
över honom, som ofta drev honom att fullfölja nya
uppslag, innan ännu de gamla voro fullt
utnyttjade. Möjligen hade han vunnit än större resultat,
om så ej varit.

Men med allt detta var han en kristen i ordets
sannaste bemärkelse. Han var trosstark intill
överdåd. Och offervillig intill döden: vern har offrat så
mycket som han, sin hälsa, sin familjelycka, en
lovande vetenskaplig bana, en ställning som tidens
främste berömdhet, för ensliga
vildmarksvandringar, under otroliga umbäranden, med mål att lyfta
en hel världsdel?

Han var ödmjuk och mild, tålig och kärleksfull,
som den store Mästare han förkunnade, och hans
liv var en enda fortsatt kamp för renhet, helgelse
och ett liv under mottot: »Närmare, min Gud, till
dig.» Mot Afrikas svarta folk var han en sann
broder; för honom var det en omöjlig tanke att i
dem se människor av lägre art; han behandlade
dem alltid som sina likar. Kan man undra på hans
trollmakt över dem?

En missionär träffade en gång i en avsides bygd,
som han trodde aldrig förut trampad av européer,
en man, som över axeln bar en nästan oigenkännlig
trasa av något, som en gång varit en europeisk
mansrock. Han frågade mannen, vem han fått den
av. »Jo», svarade mannen, »av en vit man, som jag
en gång följde och som jag älskade, ty hade man
en gång sett honom och talat med honom, så glömde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:59:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1922/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free