Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Livets mening. III. Arbete och lycka. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
större än sig själv och får trots all sin mänskliga
skröplighet vara ett av Guds verktyg i världen, så
har givetvis lyckoproblemet även andra ingångar än
arbetet. De leda alla till samma innersta rum, där
livets hemlighet bor med sitt stora härliga under.
Lycka är en överensstämmelse med det bästa
inom en själv, men det dröjer vanligen länge, innan
människan där fäller sitt lyckoankare. Hon seglar
helst på de egna önskningarnas sjö i sina drömmars
farkost och väntar lyckan som ett hägrande
underland i seglatsens riktning. Drömmeri är för visso
lycka. Det försätter oss i den andliga värld, som
är mer verklig än den materiella, vilken forskningen
smular sönder i atomer för att till sist ej ens veta,
om de existera. Att bli sina bästa drömmar trogen
är en säker väg till lycka, men den. löper vid
randen av många bråddjup, och det är lättare att med
blicken nå toppen än att taga sig dit upp.
Nog ger ökad kultur en del lyckobetingelser, men
de gå mest i bekvämlighetens riktning och låta
tekniskt gestalta sig. Kulturtekniken står högt i våra
dagar och svävar med flygmaskinen i det soliga blå,
som i årtusenden symboliserat drömmens rymd åt
människans obestämda, men dock uppåtgående
längtan. Söker man förankra sitt lyckobehov i en
alltmer fulländad kulturteknik, så skall denna snart
avslöja sig som ren kulturkomedi. Vitalis
Norström, vår störste kulturdiagnostiker, har i
»Masskultur» med mästarhand tecknat vårt moderna
själsliv och avslöjat kulturillusionen, som enligt honom
icke kan uträtta mer, än att den adlar sin komedi
till tragedi. Har kulturen ingen levande ande att
komma med, så kunna vi låta den gästen vara obju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>