- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1922 /
60

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Livets mening. III. Arbete och lycka. Av Ernst Liljedahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET

denna världen, men vill sänka sig dit genom ädla
människoverk. Keligionen sätter dock ett villkor.
Hon bjuder sin djupa frid och sin outsägliga lycka,
ofta räckta oss ur sorgens bägare, blott när vi rena
våra drömmar, önskningar och böner därhän, att
vi ej längre tänka och bedja »ske min vilja», utan
beslutsamt anamma ordet: »ske icke min vilja utan
din».

Eeligion är icke flykt undan världen utan kamp
och seger i densamma. Himmelsdrömmens
regnbågsbro vilar på jorden. Där hade vi
utgångspunkten vid vår moders bröst, och där dricka vi ur de
eviga källor, som rinna till oss från hem,
fosterland och mänsklighet. Som ung kunde man fly
bort från dem och fresta »en omvärdering av alla
värden», men som gammal är det omöjligt, ty då
har man hunnit genomskåda dårskapen i en
vinglös strävan utan mål. Ju äldre man blir, desto
fastare förtäta sig idealen kring jordelivets
verkliga kärna, som är kärleken till hem, fosterland
och mänsklighet. Barndomsminnena träda
förklarande fram, och ur dem ropa röster, som
betyga: vi äro eviga! Den mångåriga samlevnaden
mellan föräldrar och barn, man och hustru, vän
och vän knyter så hårdt åt bandet mellan själarna,
att döden här intet förmår. Det ständiga, år efter
år vidgade intresset för vårt eget folk och lyckan
att vara en ton i dess hjärtslag följa oss ända fram
till vår kista för att där avskrudas sin förgängliga
omsorg och bädda ner denna med kroppens
klädnad, men den ande i oss, som hör uppståndelsen
till, är bliven ett med det tidlösa även i våra
nationella intressen. Då slutar icke Sverige vid Kilpis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:59:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1922/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free