Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Italienska dagar. Av Beng Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIENSKA DAGAR
77
träda in i hans bönkammare, hörde, jag, hur en
engelsk miss uttalade en skämtsam anmärkning till
guiden, och det var omöjligt att få känna någon
andakt eller inre stillhet. Italien översvämmas
liksom en gräshoppssvärm av turister, men icke blott
av dessa resande, som vilja studera och lära något,
utan av en mängd ytliga och fadda människor,
vilkas enda »företräde» är penningen och vilkas
egentliga reseintresse är att ha »gjort» Florens, Rom,.
Neapel etc.
Så fick man då göra sig en inre, upplyftande bild
av den store florentinske munken, var man gick och
stod, ute på gator och torg eller nere en kväll vid
Arnös strand, när man hörde det sakta bruset under
Ponte Vecchio. Man kunde förstå vad det vill säga,
att en man reser sig i vrede och trots och liksom
rör upp vattnet i döda tider, en man, som — likt
sin mästare — med ett gissel driver ut växlarna
och månglarna ur templet. —
Från San Marcos klostergård till Medicéernas
lysande hov var vägen ej den ginaste i forna dagar..
Nu täcker den svala marmorn alla heta strider, och
röken från Savonarolas bål har fördunstat.
Jag beger mig ensam en blåsig afton i den korta
skymningen till den berömda kyrkan San Lorenzo,
som innesluter Medicéernas gravar. Det första,
som ådrar sig min uppmärksamhet, är en
begravning, som skall äga rum. Bärarna äro klädda i
vita, fotsida dräkter med kapuschonger. De ha med
sig ett hyende och några bärredskap, några präster
skynda till med snabba steg och hela skaran
försvinner inåt en gränd för att hämta den döde. Snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
