Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Samuel Ödmanns levnadssaga. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMUEL ÖDMANNS LEVNADSSAGA 295
pricka och var för varje dess medlem en faderlig vän.
Också var han ofantligt älskad och kallades aldrig
annat än "käre far" likasom hans hustru "kära mor".
När han blev prost, var det endast gården, som fick
titeln. Det hette därefter "käre far i prostgården’" i
st. f. "i prästgården". Till sitt yttre såg han ut
som en gammal karolin. Ridande kom han till alla
sina förrättningar och hade även vant hustru och
döttrar vid ett sådant färdsätt. Det var en ståtlig
kavalkad, när prostfamiljen med skurade sporrar och raka
ryggar på ystra hästar sprängde vägen fram.
Prosten Wiesel hade ingen son; det var hans enda
sorg i livet. Därför en gång, då hustrun skänkte
honom ej mindre än två flickor på en gång, bestämde
han genast, att den älsta av tvillingarna i framtiden
till uppfostran skulle skänka honom sin förstfödde,
som borde bli en son. Så skedde också. Det var
Samuel Ödmann.
Den ståtlige gubben och det klarögda barnet blevo
snart oskiljaktiga. Man såg dem ständigt
tillsammans såväl i hemmet som ute på åker och äng. Och
den lille Samuel lärde sig många nyttiga saker, först
och främst vördnad för Gud och Bibeln, därnäst
kärlek till naturen samt att se upp och tänka över det,
som förekom. Morfadern sprakade med honom
nästan som med en jämnårig i både andliga och
världsliga ting. Men med läsning sysslades föga, och när
Samuels far en gång kom på besök och fann sin då
10-årige pojke knappt kunna läsa rent, tog han honom
med sig hem, läste först själv litet med honom och
sände honom därefter till Växjö i skola. Det syntes
väl hårt för morfadern, men han teg och lät-det ske
utan vidare invändningar. Under ferierna fick han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
