Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Axel Lagerwalls karaktäristik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX
majoriteten’ och att den gerna använder ostracismen mot dem, som
resa sig för högt. ’Dog ikke én, men hundrede Gange har jeg her til
Lands i de Organer, der i eminent Forstand betragte sig og betragtes
som Demokratiets, læst Mistænkliggorelsen af ethvert Aandsaristokrati,
læst Frasen om at Menneskeheden ikke mere behøver førende Aander,
og set Hensynet til Kulturens Vulgarisering sat himmelhøjt over det
til dens direkte Fremme.’
Ja, liksom hos menniskan sjelf intelligensen har sin plats i
hufvu-det och är eller åtminstone alltid bör vara det ledande, så bör ock i
samhället den högsta platsen innehafvas af intelligensen och denna
leda och styra. Således intelligensaristokratisk samhällsordning."
Men det tyder på inre vacklan och outjämnade motsatser,
att Lagerwall åkallar t. o. m. kristendomen som vittne för sitt
aristokratiska ideal. Apologien blir mycket utförlig på denna
punkt, där gamla tankar bjuda det segaste motståndet. Ett par
år tidigare hade han tagit till orda i en studentkrets för
statens skiljande från kyrkan i anslutning till Tolstoys utläggning
av orden: Mitt rike är icke av denna världen. Nu får den
hierar-kiskt-kyrkliga organisationen tjäna som tecken på “den starkaste
aristokratiska tendens*4 inom kristendomen. Utan att vilja
förneka brödraskapet och likheten inför Gud såsom “ganska
vä-sentliga“ för kristen religion tillägger han: “Men man har nu
litet svårt att se det goda i denna blott negativa dygd“. —
Så drabbade den stora europeiska världens makter samman
i studentens lilla värld, såsom det ofta skett och för varje
generation på nytt upprepas. Boströmianismen gav icke hans tanke
ett tillräckligt fäste. Men på kritik och negation kunde han
icke leva. De första studentåren hade gått utan att resultera i
den regelrätta examen, trots ett energiskt teoretiskt arbete. Därav
hämmade handlingsimpulser, skakad självtillit och ovissa
framtidsutsikter. Allt samverkade till den stämning av fin du siécle,
som förtätats i en reflexion från senare hälften av 90-talet:
“Har jag ingenting alls att komma med, någonting att säga,
något att lefva för, som är värdt lif, och som kan ge lif, lif,
fullt, verkligt, helt lif?
Jag vet ej. —
Min utbildning, kunskap, förmåga är så liten att jag vacklar
hit och dit, finner på intet ställe något, som kan gripa mig
helt, har ingen medelpunkt i mitt lif. Motsatserna bryta
sig mot hvarandra och resultatet af striden är ny strid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
