Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Axel Lagerwalls karaktäristik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
tiska behandlingen av de etiska problemen. Men hur är det nu? Jag
tänker man kan även för närvarande med Ilegel säga: “Heutigen Tages
ist man nun uber die kantische Philosophie hinausgekommen und ein
Jeder will weiter sein. Weitersein ist jedoch ein gedoppeltes, ein
Vorwärts- und ein Riickwärts-weiter. Viele unserer philosophischen
Bestrebungen sind bei Lichte besehen nicht Anderes als dasYerfahren
der alten Metaphysik, ein unkritisches Dahindenken, so wie es eben
Jeden gegeben ist“. Och Rickert kan ju förklara att hundra år efter
Kants död röra sig i Tyskland ännu alltjämt de flesta filosofiska
undersökningar i psykologistisk eller metafysisk riktning.
Antingen måste således den kritiska tankegången vara i sig förfelad
eller har man icke ännu kunnat tillägna sig densamma. Jag uppställer
därför dessa frågor: Vad har av Kant och de från honom utgående
stora tänkarna gjorts för att genomföra en kritisk behandling av etiken?
Vad återstår att göra? De historiska resultaten få, om filosofien skall
förvärva sig en vetenskaps säkra gång, endast i Ilegelsk mening
“upphävas44, de måste vara förutsättningar, men inga “blotta“ förutsättningar
utan kritiskt “tänkta44 förutsättningar.44
Den 10 juni 1909:
“Det är en hel del begreppsdistinktioner, vilka nog förefalla
subtila men som äro nödvändiga, av vilka jag väntar stor nytta vid
formulering och lösning av de etiska problemen. Dit hör framför allt
särskiljandet av moralprincipen såsom den vetenskapliga etikens princip
och moralprincipen såsom det moraliska livets grundsats.–––––––
Vad jag särskilt kommer att söka utnyttja är distinktionen mellan
norm, lag och kategori. Vid frilietsproblemet, som ju dock är
centralproblemet, är, synes mig, ingen vidare fortgång möjlig utom genom att
väl hålla isär kausalkategorien från kausallagen. Jag betraktar “lag“
såsom en regulativ, icke såsom en konstitutiv kategori. Genom att
tillämpa denna uppfattning på personlighetsbegreppet och genom att
fatta tiden icke såsom kvantitativ utan blott som kvalitativ kan man
vinna åtskilligt vid lösningen av frilietsproblemet. Tiden såsom
1-dimensional utsträckning är en bild av tiden i rummet, är således icke
den omedelbart upplevda tiden. Endast med en sådan uppfattning av
tiden jämte en sådan bestämning av verklighetsbegreppet, att det icke låter
verkligheten konstitueras av kausalekvivalenser utan av individuella
kausalförhållanden, är individualitet och därigenom personlighet tänkbar.44
Tvänne brottstycken av de omtalade arbetena ha blivit
publicerade: “Verklighet och kausalitet i den historiska be-
greppsbildningen44 (se nedan ss. 119—133) hör samman med
Rickertstudien; “Den kantska kriticismen och förutsättningarna
för en filosofisk etik“ (ss. 134—157) är till innehållet identiskt
med första kapitlet i den planerade etiska undersökningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
