Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Axel Lagerwalls karaktäristik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Lagerwalls uppsats om “Religion och skola“ knöt sig
ett kort meningsutbyte mellan författaren och Vitalis Norström.
Denna episod kastar klart ljus över deras kärvt manliga umgänge,
på samma gång den berör frågor av allmänt intresse. Norström
riktar sina klubbslag rakt på en hjärtpunkt:
Storlien 19 juli 1909.
Broder Lagerwall!
Du skall ha hjärtligt tack för bref och uppsats, som jag båda fått
här uppe i fjället.
Brefvet är nu ej längre aktuellt, men med anl. af artikeln i D. N. S.,
som jag nyss läst, ber jag få yttra ett par saker.
Naturligtvis har du framträngt till en skärpa i den kritiska
uppfattningen af verklighet och kunskap, som står öfver mitt beröm och
som ibland finner uttryck af en så fast prägling, att man icke kan
undgå att acceptera dem som värdefulla vinster. I det stycket är du
rent af hors concours. Och det är ju den stora filosofiska och allmänt
vetenskapliga hufvudsaken.
Men du går den kyrkliga åskådningen inpå lifvet på ett sätt, som
gör mig litet ondt — det måste jag medge. I dina hårda domar öfver
ortodoxismen följer jag dig icke. Detta kan ju vara af underordnadt
intresse, men i allt fall har du nog intet emot att höra ett par af mina
skäl antydda.
Pro l:o. Man får ej af någon institution begära, att den skall
reformera sig själf. Såg du någonsin exempel på det i historien? Nej! Men
då måste väl finnas ett allmängiltigt skäl. Jag söker detta — utom i
själfbevarelsedriften — i trohetsförpliktelsen gentemot det hela, i hvilket
man inträdt och till hvilket man förbundit sig. Det ligger en otrolig
makt i det helas realitet, uppsugande, konserverande och fasthållande.
Gå in själf i kyrkan, och du skall döma annorlunda om en prästs plikt!
Pro 2:o. Det finnes 2 sätt att pröfva sanningar, det ena
logiskt-vetenskapligt, det andra är dess betydelse för ens eget inre lif. Nu är
den kristna frälsningsvissheten något af det starkaste och oumbärligaste
i lifvet för den, som en gång verkligen upplefvat den. Därpå kan ingen,
som rätt sett sig om i världen och som förmår bedöma, hur människor
ha det inom sig, tvivla. Att denna visshet nu förmäler sig med rent
yttre och historiska drag finner jag inte ett dyft underligt eller
klander-värdt. Människoanden trängtar och ropar efter konkretion, efter realitet
— icke minst i religiöst afseende. Att tron också kan förena sig med
jämförelsevis mera abstrakta föréställning[ar] och ändå ej förlora sitt
salt vill jag ju ingalunda förneka. Men fordras får sådant icke af andra
än några få med alldeles speciella förutsättningar. På den vanliga,
oerhördt mycket mer vanliga utvecklingsgraden i teoretiskt afseende
kan den lefvande tron konkrescera, d. v. s. vara lefvande och verksam
och kännas som tillräcklig och tillfredsställande, endast genom att
försinnliga sitt innehåll (genom symboler, sakrament, bekännelseskrifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
