Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
fysisk process är visserligen ovederläggligt, men icke därför,
att det är sannt, utan därför att det är meningslöst. “En
tanke, som i grund och botten icke är någonting annat än
en rörelse, är ett stycke järn, som egentligen är af trä“.
Skall man kunna diskutera öfver materialismen, måste
åtminstone den formuleringen lämnas, som identifierar tanke
och rörelse, ty därmed är i själfva verket ingenting tänkt.
Men en fysisk och psykisk process kunna icke häller stå i
förhållande af orsak och verkan, ty därmed vore ett afbrott
i den fysiska kedjan af orsaker och verkningar och en
gene-ratio ex nihilo införda i förklaringen. Om således icke en
växelverkan kan antagas, måste en parallelism tänkas. Spinoza
säger: “Kroppen kan icke bestämma själen till tänkande, ej
häller själen kroppen till rörelse eller hvila eller till
någonting annat, hvad det vara må.“ Detta är den allmänna
formeln för parallelteorien. Paulsen antar denna formel med
det närmare förbehållet “att värklighet icke i samma mening
tillkommer båda sidorna, den fysiska och den psykiska. Jag
skall senare försöka visa“, säger han, “att verklighet i
absolut mening endast tillkommer det psykiska, den kroppsliga
världen endast i relativ mening, såsom varande blott
fenomen. “ Om parallelteorien värkligen skall vara filosofiskt
tillfyllestgörande, måste den fattas universellt, såsom Spinoza
och Fechner gjort det. Det gäller icke blott att hvarje
med-vetenhetsförlopp har sin pendant i en rörelse, utan att hvarje
rörelse har en motsvarande psykisk process liksom hvarje
psykisk process en fysisk. På så sätt, menar Paulsen, är det
naturvetenskapliga intresset lika så väl tillgodosedt som det
psykologiska och det filosofiska. Allt är besjäladt.
Omedelbart kunna vi visserligen icke konstatera själslif annat än i
det egna själfmedvetandet, men en genomförd
analogibetraktelse leder oss längre. Kanske de flesta bildade människor
numera utan större svårigheter gå med på att antaga hela
den organiska världen såsom besjälad, så mycket större synes
svårigheten vara att godkänna någon besjälning hos den
oorganiska naturen. Här skulle, anser man, analogien vara
drifven ad absurdum. Men huru är det? Till substansen
kunna vi icke erkänna någon skilnad mellan organiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
